Läsa för att kunna skriva

"Kyrkornas Hemligheter - mellersta Sverige" är precis inne i den absolut sista fasen. Det är en lättnad, men också en känsla av tomhet. Kyrkoturismen ligger mig varmt om hjärtat och på något sätt ska jag fortsätta att arbeta för att utveckla denna.

Men jag ska också arbeta med "Min är Hämnden". En häftig historisk roman som ska få sin extra touch. För att komma i form för skönlitterärt skrivande måste jag läsa. Den här gången väljer jag att prova en annan genre än den jag skriver själv.

Kanske kan feelgood få mig i rätt stämning. Ja, jag riktigt hoppas att det är den utlösande faktorn som får skrivandet att lossna och orden att rinna ur mig som en vårflod.

Just nu lyssnar jag på en intervju med Majgull Axelsson på TV. En författare som jag inte riktigt förstått mig på. Kanske ska jag testa henne igen. Inte alls på tal om feelgood, men för att läsa något för mig helt annorlunda.

I hennes nya bok "Jag heter inte Miriam" lever huvudkaraktären med en livslång hemlighet, precis som Sigrid i "Min är Hämnden". Spelar det någon roll om kvinnan lever på 1940-talet eller under Gustav Vasas regeringstid?





Helt klart är att jag ännu en sommar kommer att njuta av en trädgård som kallas vildvuxen. Dags att leta fram skylten "trädgårdsmästaren har gått på semester".