Finlitteratur, vad är det?

Med jämna mellanrum dyker frågan om läsandets betydelse för vårt välmående på olika sätt upp. Den här gången presenteras en undersökning som några forskare vid New School for Social Research´s i New York genomfört. Undersökningen visar enkelt förklarat ett tydligt samband mellan litteraturen man läser och förmågan att förstå och läsa av andra människor. LitteraturMagazinets Mattias Lönnebo har i sin blogg berört ämnet.

Dessa böcker återfinns i min bokhylla. Gör de mig till en "mindre empatisk" människa?

I undersökningen påstås det att det bara är den bättre litteraturen som bidrar till de positiva effekterna. Vad är då bättre och finare att läsa? Vem bestämmer kriterierna? Och vem mäter resultatet?

Som lärare och specialpedagog kan jag inte låta bli att lägga in ett veto. Om vi vill att våra barn och ungdomar ska utvecklas till läsande människor måste vi ge dem de rätta verktygen. Ett sådant verktyg är individuellt och kan vara vad som helst från "Max badar" till "I rosens namn". Dåliga exempel kanske, men det visar bara att jag anser att debatten är irrelevant.

Det viktiga är att vi läser och valet av litteratur måste tillföra läsaren något. Själv läser jag precis vad jag vill och jag bryr mig inte om ifall någon i de finare salongerna rynkar på näsan.