Mera Halloween och Stockholms blodbad

Idag är det den dag som Halloween firades ursprungligen. Här i Sverige gör vi lite hur som helst och tillåter oss Halloween i samband med Allhelgonahelgen som infaller någon gång i början av november varje år. Personligen gillar jag anledningar till att göra livet lite festligare och därför har jag fixat en pumpa till trädgården.

Men pumpan har inte bara varit till lyst. Innehållet blev en god och värmande soppa. Jag är en lättskrämd individ, vilket ställer till bekymmer när jag själv skriver. Det händer att jag läser kortare rysliga texter bara för att träna. Eftersom jag mestadels skriver historiskt läser jag då skildringar av sanna händelser.
Till en av de mest makabra händelserna som vi känner till i vårt land måste vi väl räkna Stockholms Blodbad. Detta skedde också det i november, närmare bestämt den 7 - 9 år 1520. Bidrar här med en alldeles egen liten tematrio i detta ämne. Se närmare hos Lyrans Noblesser.  





Stockholms Blodbad och andra historiska undersökningar av Lauritz Weibull.
 Lauritz Weibulls ställning som banbrytare och förnyare i svenska historieforskning är oomstridd. Den centrala i hans forskning är den stränga kritiken av det historiska källmaterialet.

Stockholms Blodbad av Cecilia Sidenbladh. Tolvåriga Svante Ulfsson Trana är page hos en släkting till Gustav Vasa, adelsmannen herr Joakim Brahe. I november 1520 beger de sig till Stockholm och kung Kristians kröning. Kung Kristian har räckt ut en försoningens hand och slutit fred med svenskarna. Svante vet inte vad han ska tro om det. Kungens knektar har dödat hans far. Ska det bara glömmas nu?

Stockholms Blodbad av Ulf Sundberg. Stockholms blodbad ägde rum i november 1520, på Stortorget i Stockholm. Kung Kristian II beordrade avrättning av några biskopar, många adelsmän, och en hel del högre borgare, sammanlagt ett åttiotal personer. Främst anhängare till Sten Sture d.y. men även andra drabbades. Händelsen i sig var över på några dagar, desto längre tid hade historien bakom händelserna utspelat sig.




Visst är det så att ibland överträffas dikten av verkligheten?