Liza Marklund i morgonsoffan

Vid mitt morgonkaffe möttes jag av Liza Marklund i TV-rutan. Deckare är som bekant inte riktigt det jag väljer att läsa i första hand, såvida de inte utspelar sig i historisk miljö. Men när jag hörde Ibsen och "Ett dockhem" nämnas lystrade jag till.

Liza Marklund

Liza berättade att hon hämtat inspirationen till sin senaste bok "Lyckliga Gatan" från Ibsens Nora som lämnar sin man och sina tre barn genom att gå ut, slå igen dörren och försvinna.
Där Ibsen satte punkt har Liza så att säga fortsatt att skriva. Tanken på hur en kvinna kan överge sina barn för att hon vill, lockade Liza till en fortsättning.
En intressant tanke, som hon i och för sig inte är ensam om, men ett tema som kan landa precis var som helst.




Nog är det så att det mesta, för att inte säga allt, redan är omskrivet i litteraturen. Att hitta något helt nytt är inte längre möjligt. Men det går att vrida och vända på allt och hitta nya vinklar, tillsätta ingredienser där de inte väntas dyka upp och sedan röra med den stora sleven. Då blir det till en ny brygd att läppja på.
Tankar som jag tar med mig utmed den väg som jag vandrar i skapandet av "Min är Skulden".