Adventstider

Det är mysigt med advent. Julen liksom smyger sig på. Värmen finns där överallt och det lyser inbjudande ur alla fönster. Till och med julhandeln kan ha sin tjusning. Men mest ser jag fram emot att umgås och äta gott tillsammans med nära och kära.
Ebbe Schön har skrivit en härlig bok om vår svenska tomte med dito titel. Landsbygdens gårdstomtar har mycket lite gemensamt med den godmodige jultomte som delar ut julklappar till alla de snälla barnen.
I Holaveden är jag alldeles säker på att det i alla tider har funnits tomtar på gårdarna. En av gårdstomtarnas allra viktigaste uppgifter var att se till att hästarna hade det bra. Enligt de bouppteckningar som jag har tillgång till var hästen ett vanligt djur bland "de mina".

Nog tror jag att det var en sådan här pålle som Karin/Catharina red på.

Hästarna var starka och trogna drag- och riddjur. Därom vittnar de fina utrustningar som fanns i gårdarna. En tomte som inte blev väl bemött kunde bli både vresig och odräglig. Tomten tolererade inte att hästarna inte fick den mat den omvårdnad som de behövde. Att ha en surmulen gårdsnisse var inget att sträva efter. Därför behandlades tomten med vördnad och respekt.

Vintervy över Grekaberget. Kanske genade Karin/Catharinas tomte över isen mot Olstorp

Mycket viktigt var att tomten fick sin gröt med klimp på julaftonsnatten. Detta var något som ingen bonde med sunt förnuft vågade glömma bort. Förmodligen var det bondmorans ansvar att gröten serverades. Jag undrar hur många gånger som Karin/Catharina gick mot fähuset med grötskålen till tomten. Vad tänkte hon då? Fick hon någonsin se den lille gubben i luva?

Vinter i Holaveden.

I den blå dagern kan jag lätt se en liten figur i luva smyga omkring fähus och stugor. Jag ser honom tassa genom de stora skogarna och jag hoppas att han får sin gröt än idag. Åtminstone vet jag att det är tradition på många håll att sätta ut gröt till tomten. Och jag skulle då inte våga att låta bli.