Upphittad, en prolog.

Detta synnerligen märkliga år närmar sig sitt slut. Det är dags att knyta ihop säcken. Kommer säkert att ta några dagar i anspråk, eftersom jag har en tendens att glida iväg åt ena eller andra hållet istället för att koncentrera mig på det jag borde.
Under 2012 hade jag tänkt mig att spreta mindre, att avsluta fler projekt. Med andra ord så var tanken att nu vid årets slut skulle jag nöjt lutat mig tillbaka och betraktat mina resultat. Istället står jag inför upprättandet av en ny arbetsplan, som innehåller ännu fler oavslutade texter.Men jag är nöjd med mitt resultat från höstmånaderna.
Nu på morgonen hittade jag något riktigt häftigt, en prolog till en så kallad lättsam roman. Även romanen finns i form av obearbetad text. Men jag har svårt att se någon lämpligt publiceringskanal. I dess nuvarande form hade den blivit en utmärkt så kallad "allersroman".

Småländsk lada i vinterskrud.

I en annan tid satt en medelålders kvinna djupt försjunken i tankar. Det enda som hördes var datorns stilla surrande. Runt hennes hals hängde ett säreget smycke av guld. Hennes ögon var fixerade vid den upplysta skärmen. Hon hade svårt att tro på de uppgifter hon fått fram. Hur kunde detta vara möjligt? Skulle hennes ana Rachel dött två gånger? Här måste föreligga ett fatalt misstag. Eller? Skulle svaret någonsin återfinnas?

Kvinnans fingrar snuddade vid medaljongen. Det var inte ofta, som hon bar den. Kedjan var tunn och sliten. Förmodligen hade där funnits ytterligare en berlock. En tom ögla skvallrade om detta faktum. Hon reste på sig och gick mot köket. När hon ett par minuter senare återvände med en kopp kaffe i handen hade dataskärmen slocknat. Irriterat klickade hon på musen. Det flimrade till framför hennes ögon och ett helt nytt dokument öppnades. Förvånat satte hon sig ner och började läsa. Tid och rum försvann medan hon sjönk allt längre in i ett tidigare århundrade.  

Kanske jag helt sonika skulle publicera den här på bloggen? Något att tänka på... eller skulle jag kunna göra en e-bok av den. Ibland är själv bästa dräng. 

Inför de helgdagar som finns kvar har jag dock en helt annan plan. Vad det är för plan får förbli min lilla hemlighet några dagar till. Och julen varar ända till påska!