Konstigt mottagande

Rogberga kyrka är för mig den plats där mina farföräldrar ligger begravda. De dog när jag var barn och jag minns inte så mycket av dem. Men att de ligger begravda just i Rogberga har sin speciella förklaring. Min farmor gick bort först och då tyckte farfar att just denna kyrka var en lämplig plats där den låg utmed en av de svenska riksvägarna. Möjligheten att deras ende son, min far, skulle ha vägarna förbi här var större än om graven skulle funnits i grannsocknen Öggestorp.
Kanske hade han rätt min käre farfar, för nu händer det att jag och min yngsta syster faktiskt har vägarna förbi. Av någon outgrundlig anledning hade denna gravrätt stått kvar på min far i alla år, långt efter hans död. Ett faktum som ställde till diverse komplikationer härom året.
Då vi idag skulle företa en utflykt till nämnda kyrka slumpade det sig så att min syster hämtade mig i sitt nostalgifordon. En Opel med ganska många år på nacken och med en släng av patina runt skärmkanterna. En bil vars enda värde består i att den på 1990-talet rattades av vår far.

Opel med högt affektionsvärde.

Vi parkerade framför kyrkan i Rogberga och jag ser till min glädje att en vaktmästare arbetar i duggregnet på kyrkogården. Vid det här laget har jag besökt flera hundra kyrkor och det har aldrig varit något bekymmer att få komma in i någon av dem. Men idag hände det! När jag bad att få komma in i kyrkan, frågade vaktmästaren vad jag skulle göra där. Aldrig har jag fått den frågan tidigare. Förvånat höjde jag på ögonbrynen och visade kameran som jag dolt under min vindjacka på grund av regnet. Jag förklarade att jag ville ta några bilder. Efter viss tvekan samtyckte vaktmästaren och låste upp. För säkerhets skull passade hon själv på att göra något inomhusärende. Det gick ju inte an att lämna mig ensam i kyrkan. Då gick det upp för mig, bilen som hon kastat flera blickar på, såg den så skum och sjaskig ut? Kanske, kanske inte, men känslan finns kvar där.

Syster yster tvättar gravstenen.

Vi står inför beslutet hur vi ska göra med gravrätten då den går ut inom kort. Rent praktiskt kan varken vi eller andra behålla och bekosta skötsel för alla gravar där förfäderna ligger begravda. Det är här kulturgravarna kommer in. Särskilt intressanta gravar och gravar med högt kulturvärde bevaras numera och sköts av kyrkogårdsförvaltningen. Ett intressant steg på vägen att säkra vår historia.

Så här fint blev det.

Det fortsatte att regna så fika gjorde vi i bilen. Det hade vi aldrig fått för pappa!