Charlottornas dag

Den 12 maj är en av årets viktigaste dagar. Då har jag namnsdag, min dotter har namnsdag och mitt barnbarn Thilda Alice Charlotta. Och inte nog med det min mamma hette Charlotta i andra namn och så också min mormor. Sist men inte minst så hade min mormors mormor detta vackra namn som tilltalsnamn. Ett signum för de senare generationerna av Holavedsbrudar. En tradition att förvalta.

Thilda stavar sig igenom texten på sin mormors mormors mormors gravsten.

I år är vi en mindre Charlotta än vi var förra året vid den här tiden. Det är helt naturligt, generationerna avlöser varandra, men vi bär också med oss det arv vi fått att förvalta.

Sittande t v Charlotta Carlsson, t h Hulda Linder och ståendes Gerda Wetterholm med dottern Margit.

Det är fantastiskt att äga en bild som denna. Gamla Charlotta är född 1848 och hennes dotter Hulda 1878. Hulda blev gammal, så gammal att jag fick förmånen att träffa henne och dessutom ha minnen av henne, bleka med ändock riktiga minnen. Även min mormor blev gammal, en bit över de nittio och helt klar i huvudet in i det sista. En underbar kvinna, som lämnat så mycket till oss att vara glada och tacksamma över.

Från vänster Ewa (jag), mamma Margit med Karin i knäet, gamlamormor Hulda och mormor Gerda.

Ännu en generation kvinnor. Av kvinnorna på den här bilden är det bara jag och Karin kvar, men leden efter oss växer och fylls på. Tidevarv komma och tidevarv försvinna. Låt oss ha förstånd och möjlighet att ta vara på varandra. Det ligger en lycka i att se, förstå och leva med tidens gång. Många tankar som korsar min hjärna just på Charlotta-dagen. Tänk var ett namn kan göra, undrar om den första Charlottan någonsin funderade över vad som komma skulle. Tidigare har kvinnor i släkten haft namn som Catharina och Karin, vilka anses vara nära besläktade med namnet Charlotta. Att bära ett namn som förekommit i generationer ger en samhörighet som är svår att förklara.