Tänk att stå på gåbandet på gymmet, musiken dunkar och tygndlyftarna släpper både skivstänger och väder, då ... precis då händer det. Jag befinner mig i 1500-talets Jönköping av alla platser, en kvinna ligger på rygg under en man som virar hennes hår runt sin hand och sakta drar åt ...
Jisses ... det knottrar sig på mina armar och jag förstår att det är Simon.
Simon Jöransson som försvann någonstans i mitten av Min är hämnden är tillbaka och han lämnar mig inte ifred. Så mot allt förnuft skriver jag några scener som hör hemma i Min är skulden.
Som ni förstår har jag brutit min semester utan klartecken från "högre ort".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar