Att sätta punkt

Idag har jag satt punkt i den historiska feelgoodromanen "Manglade dukar och vikta servetter". Det betyder att jag har skrivit klart grundmanuset och att det är klart för min förläggare att ta ställning till.
Jag känner mig nöjd så här långt och jag vet att jag kommer att vara ännu mer nöjd efter några vändor där en duktig redaktör fått vara med och säga sitt. Textmassage gör verkligen susen.




Det här var tredje gången jag avlsutade ett romanmanus, alltså verkligen kom till slutet. Känslan är fantastisk, jag gjorde det igen. I början av januari hade jag bara en idé som bestod av en antik matsalsmöbel som jag hört talas om. Utifrån denna möbel blev det en hel bok.

Så här skulle baksidestexten kunna se ut:

”Manglade dukar och vikta servetter” är en feelgoodroman som utspelar sig under två olika epoker, där två kvinnor var och en i sin tid hanterar omöjlig kärlek och livets snubbeltrådar.

Sommaren 1861 kommer den elvaåriga Nanny som piga till familjen Schmidt i Karlshamn. Där blir hon kvar tills det oundvikliga inträffar och hela hennes liv ställs på ända. Den enda möjlighet hon ser är att följa emigrantströmmen över Atlanten.

Knappt hundrafemtio år senare köper Felicia Rosén den matsalsmöbel som en gång tillhört Fritz Schmidt. Med möbeln följer antikhandlaren och inredaren Jonathan Franzon. 

Felicias grannar den gamla damen Ann-Marie, femtiotalsnörden Lollo och kyrkvaktmästaren Lars vägrar att lämna henne ifred och hon dras in i en karusell som hon inte kan hoppa av.
Tillsammans med Jonathan gör Felicia en märklig upptäckt som leder dem raka vägen till den ryska tsarfamiljen som avrättades i juli 1918.