"Stenhuggarens dotter" är min ädelsten, en diamant som jag slipar på. Jag är inne i den fas som föregår den då jag får hjälp av en lektör. Alltså min sista ensamma tid med Sissela, snart är hon inte längre bara min.
Det är både vemodigt och spännande. Men naturligtvis är det så det ska vara. Den skapande processen ska ha ett slut, för att börja om igen och igen. Jag vet vad jag ska fortsätta med. "Min är hämnden" väntar runt hörnet och den är i det närmaste klar för lektör den också. Och det underbara med den är att den är första delen i en trilogi. Jag har världens bästa yrke alla kategorier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar