Hur många gånger är det egentligen möjligt att skriva om ett slut? När jag gör en synopsis innehåller den alltid ett slut. Det finns förstås också en början och en massa händelser på vägen däremellan som karaktärerna ska passera och påverkas av på olika sätt.
Slutet finns där för att jag ska veta hur gestalterna ska förhålla sig till varandra, hur de ska utvecklas och för att bokens röda tråd ska hålla hela vägen ut. Varför blir det då inte på detta viset? Sissela Konradsdotter är fenomenal på att själv bestämma hur hon vill ha det.
Bit för bit plockade hon ner min synopsis. Jag kämpade och satt på tvären, men inget hjälpte. Och nu har hon lagt sin näsa i blöt vad det gäller slutet.
Kanske kommer jag någon gång i framtiden att presentera en samling alternativa slut, omöjligt är det inte. Men som det ser ut nu så får ni nöja er med ett enda - Sisselas eget verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar