Bokrean är inte längre vad den en gång varit. När jag var barn var det alltid bokrea på sportlovet, som inföll samma vecka i hela Sverige. Då åkte jag tillsammans med min mamma och lillasyster för att hälsa på mormor och morfar. På den tiden fanns det en riktig bokhandel i varje stad.
På bokreans morgon var förväntningarna höga. Vi hade bläddrat i katalogen och drömt oss bort. Jag visste precis vad jag ville ha och när det gällde böcker var det inte svårt att få mor att öppna portmonnän.
Innan vi gick tillbaka till Vättergatan 4 köpte vi med oss gott fika. Men inget med kardemumma i för det gillade inte mormor. Sedan var det fritt fram att läsa.
Årets bokrea framkallade inga förväntningar och mina fynd var få. Men en bok sticker ut lite mer än de andra, Vampyrernas historia av Katarina Harrison Lindbergh. Jag visste inte att jag var intresserad av vampyrer innan jag fick syn på den här boken.
Men inte ens jag kunde motstå en sådan bloddrypande titel. Lite synd att jag inte hade koll på detta då jag för några veckor sedan tillbringade en kväll vid samma bord som författaren.
Nu tror jag att jag kommer att träffa Katarina igen och då ska hon inte slippa undan en djuplodanden vampyrdiskussion.
Som sagt vampyrer har inte tidigare tillhört min värld, men vem vet kanske blir jag sugen på att införliva begreppet i någon av mina historiska romaner. Tror att Holavedsbrudarna ligger närmast till att få stifta en sådan bekantskap.
Katarina Harrison Lindbergh bloggar här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar