Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?
Nej, det brukar jag nog inte göra. Men det händer att jag ögnat igenom en eller annan. Har inte riktigt förstått vad de ska vara bra för. De tycks finnas där bara för att det så ska vara. Många gånger har jag funderat över alla dessa tack till förstående familjer och vänner. Själv har jag kommit fram till att om jag någonsin ska skriva en dedikation i en bok så kommer det vara något i stil med detta:
Trots ett kompakt motstånd från make, barn, släkt och vänner har denna bok till slut kommit till stånd.
De har på alla sätt sett till att jag fått så lite skrivtid som möjligt och alltid undrat vad alla researchresor varit bra för.
Tack för att ni retade mig till bristningsgränsen och på så sätt tvingade mig att bevisa att jag faktiskt kunde.
Skämt åsido, fullt så illa är det inte. Men vissa dagar känns det så. Om några månader kan ni se vad det står på sista sidan i "Stenhuggarens dotter".
Tror att veckans svar från er andra kommer avgöra om det blir något tackord eller inte.
Den känns faktiskt mer ärlig :)
SvaraRaderaHa ha ... dagens sanning.
RaderaHe he, hvis alle dedikeringer hadde vært som din, så hadde jeg nok lest dem oftere ;)
SvaraRaderaHmm ... då får jag nog hålla mig till den varianten.
RaderaDen var bra!
SvaraRaderaTack.
RaderaHåller med Anette. Med sådana raka puckar skulle man inte kunna låta bli att läsa tacksidorna.
SvaraRaderaTror att det gäller för många författare. Jag har svårt att tänka mig alla dessa vänliga och tålmodiga mer eller mindre äkta hälfter.
RaderaDen var riktigt bra!
SvaraRaderaTack ;)
RaderaDet är ju oftast inte den vanlige läsaren som dedikationen är menad för, så den känns mindre intressant för oss
SvaraRaderaHåller verkligen med dig.
RaderaJag brukar inte läsa dem :) Trevlig helg!
SvaraRaderaNej, de brukar ju inte precis tillföra något.
RaderaDen satt bra den där dedikeringen, den hade jag nog kommit ihåg. ;)
SvaraRaderaTror att den sanningen stämmer för många författare.
RaderaDe flesta dedikationer glömmer man lika fort som man läst dem. Men någon enstaka gång finns där någon minnesvärd. Hade jag läst en som den du skrev ovan så hade jag nog kommit ihåg den eller noterat den.
SvaraRaderaTack :)
RaderaHaha, kör på den du, ett klockrent tacktal ;)
SvaraRaderaKanske jag gör det ;)
RaderaJa, din version är nog närmare sanningen för de flesta. Det är ett under att det blir några böcker skrivna, överhuvudtaget. Åtminstone av kvinnor. Karlar verkar vara bättre på att bara stänga in sig och skriva tills de är klara.
SvaraRaderaSå är det nog.
RaderaHaha ja det var en "fin dedikation..Men jag läser dem ändå inte...
SvaraRaderaMia
Jag läser dem inte heller :)
Raderajag läser alltid dedikationer, men minns dem sällan. men din dedikation hade jag lagt på minnet! den är superbra!
SvaraRaderaTack. Dessutom är det precis så det är.
Raderaintressant info i dedikationer ibland.
SvaraRaderaJo, där kan man få veta ett eller annat. Själv läser jag dem sällan.
RaderaHaha, jag känner igen mig i din dedikation ;) Det där med att få skrivtiden begränsad och invaderad har retat gallfeber på mig mer än en gång.
SvaraRaderaTror att vi är många som känner så.
RaderaEn rak och ärlig dedikation! Sådant gillar jag!
SvaraRaderaKan vara så att jag har en synnerligen "krigisk" omgivning.
RaderaOj vad spännande! Att du snart släpper en bok alltså. Själv läser jag dedikationerna - förmodligen för att de alltid kommer först helt enkelt - och glömmer dem direkt!
SvaraRaderaJa, det är en dröm som går i uppfyllelse :)
RaderaHaha om det stod så i en bok skulle jag komma ihåg det - till skillnad från de flesta dedikationer som jag ser, läser och glömmer!
SvaraRaderaKanske är det så det kommer att stå i "Stenhuggarens dotter" ;)
Radera