Sissela, stenhuggarens dotter.

Ny dag och nya upplevelser tillsammans med Sissela Konradsdotter. Hon är en intressant person med flera olika sidor. Ibland är hon oroväckande barnslig och aningslös. Men tiden går fort i bokens värld. Tack och lov kan jag se en utveckling mot en mogen vuxen kvinna som får ta ansvar som säkert inte var önskvärt under 1200-talets senare decennium.

Och här tror jag minsann att jag har hittat Ulf Magnusson Lejonbalk.
Bilden är lånad från Ylvas historiska skrädderi.












Det är utvecklingen hos karaktärerna som driver romanen framåt. Men det är också deras sätt att möta konflikterna som uppstår som ger en berättelse djup och skapar en fiktion som kan liknas vid sanning.Och jag gillar att plantera ut konflikter där karaktärerna har valmöjligheter. Valen sker utifrån deras egna förutsättningar och blir antingen bra val eller dåliga val. Det är först i sista ändan som läsaren kan säga aha och inbilla sig att det var väl det han/hon visste.