Så sagolikt vackert

Tänk att vakna upp till en skala i grått. Ljuset är så vilsamt att det lägger sig som bomull kring hjärtat. Jag kan bara inte sluta att förundra mig över hur sinnrikt skapat vårt jordklot är.

Vilken ynnest det är att få leva med olika årstider och den förändring som det innebär. Jag har alltid påstått att jag inte är någon vintermänniska och det är sant, men jag har lärt mig att se tjusningen med ett landskap i vila.

Och jag har bestämt mig för att njuta av snö och is även om jag inte tänker åka till platser där det finns i överflöd. Inte under någon längre period i alla fall. Som den lagom-människa jag är så reser jag inte överdrivet länge till sol och bad heller.

Idag blir det en scen där Sissela också möter en grå morgon. Det gäller att gripa tillfället i akt. Allt är lättare att beskriva om man är mitt uppe i det.