Just nu sitter jag på flera stolar och har många bollar i luften. Frågan är vilket ryggstöd jag borde luta mig mot och vilken boll som ska fångas upp. De kära Holavedsbrudarna stökar runt och stör i vanlig ordning. Ibland vet jag vad de vill och ibland inte. Den fristående delen "Synden går i arv" har ännu inte hittat sin modell. Men den är bonusmaterial till sviten om kvinnorna som levde i skogsbygden mellan Småland och Östergötland.
 |
| Visingsborgs slott på Visingsö. |
Flera av dessa kvinnor hade anledning att besöka fängelsehålorna på Visingsborgs slott. För oss som lever nu är det svårt att föreställa sig den känsla av vanmakt som de säkert kände. Straffen var hårda även för mindre förseelser. Kärlek utanför äktenskapets trygga hamn kunde innebära att de inblandade fick plikta med sina liv.
 |
| Var det genom den här porten de kom, Jon och Kerstin? |
Domböckerna ger en bild av hur det kunde varit. Samtidigt som jag kan förstå deras rädsla för överheten ser jag också att de njöt av underhållningsvärdet av förhandlingarna vid tinget. Jag kan till och med ana att det emellanåt skapades intriger för att få ha en roll framför skranket. Den tidens nöje så att säga.
 |
| Kanske satt Lars Thoresson bakom det här gallret? |
Lars Thoresson har funnits i verkliga livet. Så också hustrun Kerstin och brodern Jon, som faktiskt var länsman. Många som nåtts av lagens lång arm fick tillbringa kortare eller längre tid på Visingsborgs slott. Där satt de i fuktiga och mörka celler medan Brahe-ätten slog klackarna i taket några trappor upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar