Det blev en Lars Thoresson istället

Ibland sker det konstiga saker. Jag uppfann en ny, men fullt möjlig Holavedsbrud. Jag skapade hennes liv och fyllde på med karaktärer, både sådana som en gång levat och rena fantasifoster. Men se denna fiktiva dam ville inte leva något liv alls. Hon stod och stampade på en och samma punkt hela tiden... stamp... stamp... stamp. Sur, otacksam och ovillig.
Istället hörde jag ekot genom seklerna. Någon ropade "berätta min historia". Jag hörde en mansröst, som blev allt mer högljudd medan dagarna gick. Till sist förstod jag vem han var. Det var Lars Thoresson som kallade.

Från andra sidan både socken- och landskapsgräns pockade han på min uppmärksamhet. Och visst har han en sällsam historia att berätta. Lars kom till världen gissningsvis i slutet av 1590-talet, någonstans i de norra delarna av Holaveden.
Han växte upp i ett land där krigen avlöste varandra och han blev tidigt uttagen till strid. Kanske var det detta som formade honom till den han blev eller var det en kombination av arv och miljö? Vad var det som han gav vidare till sina barn? Hur kom det sig att det blev som det blev? Lars var både hyllad och hatad, belönad och straffad.
Nu skriver jag följetongen "Synden går i arv". Denna kortroman kan läsas som en introduktion till romansviten om Holavedsbrudarna. Det kan komma fler introduktioner och förhistorier. Holaveden vimlar av människoöden i alla dess former.