Barnmorskan i Hope River

Barnmorskan i Hope River är en läsupplevelse. Patricia Harman har gått in i rollen som Patience Murphy och krupit in under hennes skinn på ett sätt som om de vore en och samma person. Boken är skriven i jagform och så skickligt gjord att den upplevs som en sann historia. Normalt sett brukar jag inte uppskatta böcker skrivna i första person. 

Här skildras vänskapen som växer fram mellan de människor som lever sina liv utmed Hope River. Många udda själar flätas samman, både på grund av omständigheter med också på grund av att de kommer att tycka om varandra. Trots att vi befinner oss på 1930-talet i West Virginia suddas gränserna mellan svarta och vita ut. Här och var sticker fördomarna fram, men i botten finns en varm mänsklighet som inte tar hänsyn till varken hudfärg eller social status.

Barnmorskan Patience möter kvinnor i deras mest utsatta position, under barnafödande. Patricia Harman beskriver förlossning efter förlossning med inlevelse och närvaro som är så stor att det som borde bli tjatigt blir spännande och intressant. Vid sidan om sitt arbete växer Patience som människa och bearbetar sitt eget liv. Barnmorskan i Hope River blir verklighet, läsaren gläds, gråter och kämpar tillsammans med Patience och Bitsy.

Boken har nyligen kommit på Historiska Media. Den finns också att köpa här eller här.

Andra bloggar som också recenserat "Barnmorskan i Hope River":
Bokparet
Kulturdelen
Erikas Bokprat