Helgas Dagbok av Helga Weiss

Flickan som överlevde förintelsen, det var Helga Weiss. Hennes dagboksanteckningar utgör en skärva av ett liv, ett liv som kunde slutat någonstans i de yngre tonåren. Nu gjorde det inte det. Hon överlevde och hon behöll sitt förstånd genom åren i bland annat Theresienstadt och Auschwitz.
Helga skrev för sitt eget minnes skull, säger hon. Men någonstans fanns kanske en tanke på att berätta. Att eftervärlden skulle få veta. Hon var bara nio år när hennes anteckningar börjar. Det är ett barns syn på den svårtolkade verkligheten. Texten är redigerad och jag får en känsla av att den blivit tillrättalagd av en mer vuxen Helga, som också fått en viss distans till upplevelserna. Jag saknar en rädsla som jag gärna skulle sett genomsyra raderna.

Helgas Dagbok utgiven på Historiska Media 2013.

Vad som verkligen tilltalar mig är Helgas egna tecknade lite naiva illustrationer. De är samtida och unika ögonblicksbilder, bättre än fotografier. Och sättet som de bevarades på är så fantasifullt att det nästan är för bra för att vara sant.
Helga växte upp i Prag och det var dit hon återvände vid andra världskrigets slut. Hon och modern flyttade till och med in i samma lägenhet som de tvingats bort ifrån flera år tidigare. Hennes cirkel blev sluten, en av få. De flesta judarna som deporterades återvände aldrig någonstans.
En sådan här bok bör egentligen inte recenseras. Den ska bara läsas av alla. Jag vill varmt rekommendera den som högläsningsbok i exempelvis årskurs sex. Provläs boken här.
Helgas Dagbok finns att köpa på många ställen, prova här eller kanske här.

Andra bloggar som också recenserat "Helgas Dagbok".
Dagens Bok