Spännande, spännande och än mer spännande. Den häftiga johannitermunken Olov tar för sig mellan boksidorna och hennes nåd Sigrid Birgersdotter Grip slår ut i full blom. Bondsonen Emanuel Andersson växer nästan en decimeter om dagen.
Och utanför mitt fönster lyser en härlig sol från en klarblå himmel. Det är dagsmeja och takdropp.
|
Utsikt från mitt köksfönster. |
Igår när jag gick genom skogen mot Södergård hade jag plötsligt sällskap. Snett bakom mig tassade Varg. Han var mycket diskret, men visst fanns han där. Nu är det inte första gången jag stöter på honom. Han har funnits med mig i flera andra sammanhang. Men då har jag känt honom under namnet Ka. Intressant att få möta honom på nytt. Tror att han ska få bli en länk mellan fler människor i många generationer. Kanske, kanske kommer hans avkommor att få bli kittet mellan två helt fristående historiska trilogier. Nå, att utllova trilogier är kanske dumt. Allt jag har att berätta ryms nog inte mellan pärmarna på så få böcker (smile).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar