Den gamla kyrkan i Lofta

Nya vecka och nya djupdykningar i Emanuels och Sigrids värld. Religionen är en central del i deras liv. De lever precis i brytningen mellan det gamla, invanda och det nya. Smålänningarna i gemen var för den trygghet som den katolska kyrkan bidragit med i flera hundra år. De gillade sina helgon och sina mässor.
Broder Olov och hans munkbröder höll i bokens värld till i den gamla kyrkan i Lofta sedan klostret i Kronobäck stängts av kung Gustaf. Idag är denna kyrka jämnad med marken, men det finns avbilder bevarade.

Enligt en legend ska kyrkan varit tillhåll för några rövare, som under flera års tid mer eller mindre bott i detta guds hus. När de sedan försvann här ifrån skänkte de en kalk av silver som tack för husrummet. Det är faktiskt lättare att tro på Kjells munkar i det här sammanhanget. Inte såg väl sockenprästen mellan fingrarna och upplät sin kyrka till ett gäng rövare - såvida de nu inte tillhörde Dackes skara.

Den gamla kyrkan hade många vackra takmålningar som turligt nog kommer eftervärlden till del. Strax innan kyrkan revs målades dessa av. Det fantastiska arbetet utfördes av en konstnär vid namn Graffman.
Fler bilder finns att titta på här.
Speciellt intressant i detta sammanhang tycker jag att de medeltida klädedräkterna är och några av de avbildade personerna anses var "helt vanliga människor". Dessa konstverk triggar igång min fantasi och hjälper mig att blåsa liv i Emanuel Andersson och Sigrid Birgersdotter Grip. Nog satt de här på kyrkbänken och vände näsorna i vädret för att titta på de färgglada målningarna.