Det är en mycket speciell känsla, sommarlovet. En oändlig räcka av lediga dagar med sol och bad. Eller? Så var det i alla fall för mig. Nej, säkert något med minnet. Men det var ren och oförfalskad glädje som lyste ur ögonen på alla ungar som idag sjöng "Den blomstertid nu kommer" i Malmbäcks kyrka.
Undrar just vem av mina anmödrar som var den första med regelrätt skolgång. Skulle kunna vara Hulda, född 1878 i Vireda socken strax söder om Holaveden. Någonstans i mina samlingar finns en bild tagen utanför kyrkskolan i Vireda där Hulda är med. Huldas dotter Gerda tog realexamen och hennes dotter i sin tur tog studenten.
Men jag vet också att Karin/Catharina Andersdotter född 1727 i Ryd, Adelöv socken faktiskt var läskunnig. Jag är stolt över dessa duktiga kvinnor i generationerna bakom mig. Fast jag tror inte att någon av dem fick en sådan härlig tårta som den vi firade med idag då mitt barnbarn Thilda slutade årskurs 2.
Tänk vad tiden går. Jag tycker att det var igår som mina egna barn fick sommarlov och förresten det var inte så länge sedan jag själv slutade tvåan. Då hade jag också finaste klänningen och skor som klämde i tårna. Vilken ynnest att få vara med Thilda och hennes lillebror en dag som denna och att få bjuda dem på tårta.
Min främsta anledning till att skriva historien om Holavedsbrudarna är mina barnbarn, de ska få sin rötter mellan hårda pärmar, där sanning och skrönor bildar en väv som kan vara sann, eller ren skär fantasi. Precis så som våra förfäder berättade sin historia i skenet av stockvedsbrasan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar