tisdag 4 december 2018

Där rosor faktiskt dör

Oj, det är redan december. Dagarna rusar iväg. Jag skriver, reser runt ... pratar och signerar. För första gången i mitt liv har jag glömt att jag borde vara hösttrött och lätt deprimerad. Sådana trivialiteter har jag helt enkelt inte hunnit med.

Jag är halvvägs in i min nya feelgoodserie. Här får ni möta Sandra, den ofrivilliga kontorschefen på begravningsbyrån Tranan, hennes moster Majken, receptionisten Angelika, chauffören Sören och den frilansande begravningsentreprenören Christoffer.
I ett virrvarr av kistor på vift, torkade rosor och bortslarvade urnor skapar Sandra en tillvaro som trots allt fungerar och leder henne vidare i livet.



Första delen, "Där rosor faktiskt dör", utspelar sig under sommaren i småstaden Tranås där en värmebölja drar fram och i dess spår ökar dödligheten bland de äldre. Men det är inte Tranan som stadens invånare väljer i första hand och byrån befinner sig på ruinens brant.

Sandras moster Majken har en egen agenda medan Angelika och Christoffer gör lite som de själva vill. Sören är gammal i gamet och äter sina wienerbröd i lugn och ro. Under tiden sliter Sandra sitt hår och tuggar sönder den ena pennan efter den andra.

tisdag 13 november 2018

På andra sidan skranket

Jag har varit på kurs! På skrivarkurs, mitt livs första. Kan ni tänka er. Och inte vilken kurs som helst utan  hos Författarskola.se på hemmaplan i Nässjö.
Hela helgen tillsammans med sköna kvinnor (ja, det var bara kvinnor) som har skrivandet som sitt stora intresse.

Eftersom jag känner Veronica Grönte, hjärnan bakom författarskolan, sedan tidigare visste jag att det här skulle bli två fantastiska dagar. Vad jag inte visste var att jag skulle få med mig ett helt nytt verktyg hem som kommer underlätta skrivandet för mig.

För tillfället arbetar jag med redigering av "Där rosor faktiskt dör" men så snart jag är tillbaka i "Sprucket läder och svikna löften" ska Veronicas schema få hjälpa mig att strama upp mina bångstyriga karaktärer. Jag kan riktigt höra Felicia säga: "Herregud! Tack då vill jag inte vara med." Fast så lätt kommer hon inte undan.

För alla er som nu blev nyfikna på vad Veronica har att erbjuda är det bara att följa länken här ovan. Det går också att fint att hänga med henne på Facebook.


tisdag 23 oktober 2018

Vaxade juveler och brända hjärtan

Vad händer? Jo, jag skriver ... stafettskriver till och med. Just den här arbetsveckan jobbar jag med del två i serien Begravningsbyrån Tranan. Del ett ligger hos redaktör, så här går det undan. Tranan utspelar sig helt och hållet i nutid till skillnad från Huskvarnasviten. Men naturligtvis är det feelgood om än i en lite annorlunda miljö.

Ni har väl sett att Vaxade Juveler och brända hjärtan finns ute nu. Och kommer som ljudbok inom kort. Den är juligt kryddad och naturligtvis firar våra vänner, gamla som nya jul hos Felicia på Vättergatan 4. Var annars?

Här är det höst. Hur är det hos er andra i vårt avlånga land? Har vintern kommit eller hänger kanske sommaren rent av kvar?



tisdag 2 oktober 2018

Vaxade juveler ...

Då var jag tillbaka i vardagen och hösten har gjort entré. Helt okej tycker jag. Nu är tid att kura inomhus, tända ljus och skriva.

I dagarna kommer Vaxade juveler och brända hjärtan som är tredje delen i Huskvarnasviten. Den här gången blev det en julpärla som jag hoppas att ni kommer att tycka extra mycket om. Mitt hjärta bankar för Marika i nutid och Karolina i dåtid. Två starka kvinnor som kommit en aning på kant i sina mammaroller. Jag bjuder på både gråt och skratt. Välkomna tillbaka till Huskvarna!

För den som har lust och möjlighet dyker jag upp på Skrivarcaféet Let's write i Nässjö på torsdag. För mer info följ länken här till höger.

söndag 23 september 2018

Mitt emellan med ett ben i luften

Släkten har fyllt tio år! Alltså serien Släkten utgiven av Historiska Media, en svit med romaner, var och en skriven av olika författare, alla kvinnor. Första delen utspelar sig i vikingatid och nu är vi framme vid 1400-talet där Engelbrekt satte avtryck i den svenska historien. Tanken är att fortsätta fram till nutid. Mitt bidrag, Stenhuggarens dotter, är den sjunde boken i ordningen.
Vi författare turade över sundet, pratade på Lunds bibliotek och på Kulturen, vi träffade pressen och vi åt och drack gott. Kort sagt ett firande i dagarna två som vi sent kommer att glömma.

Nu är jag hemma och laddar batterierna innan det bär av till Göteborg och Bokmässan. Årets stora begivenhet som jag alltid ser fram emot. I år bor jag på hotell Lorensberg på lagom gångavstånd och jag åker hem redan fredag eftermiddag. Hem för att ta höst och fortsätta skriva.


måndag 17 september 2018

Min nalle

Det är något skumt med tiden. Ja, jag vet att jag ofta återkommer till detta ämne. Inte för att jag tror på det på riktigt men någon liten tidstjuv finns det allt i min närhet. Kanske kan det vara denna tingest som för några år sedan gick under benämningen "nalle".
För er som inte minns syftar jag på mobiltelefonen som likt en nalle följer med mig överallt. Är den inte med tycker jag att det fattas något ... får en känsla av att jag glömt ...

Periodvis tittar jag mycket på serier i telefonen och nu är jag inne i en sådan period. Är det någon som kommer ihåg teveserien "Six feet under"? Den är så häftigt morbid och suspekt att jag inte kan låta bli att titta.

Och snart kommer nästa säsong av "Outlander". Så fantastisk att det kryper under skinnet på mig. På tal om serie, ni vet väl att "Vår tid är nu" dyker upp i rutan igen nu i höst. Ett måste för mig och igår startade säsong två av "Springfloden".

Utredning klar! Tidstjuven inringad. Men jag intalar mig att det handlar om research ... För det är det väl?

måndag 3 september 2018

En karaktär i luren

Ni vet, Brian ... Prästen i Lånat silver och krossat glas, han ringde mig häromdagen. Nej, hans namn är inte Brian, men inte långt ifrån och han är präst i Huskvarna pastorat. Och likheter mellan honom och Brian finns det tydligen gott om.

Min första tanke var hjälp, vad vill han? Ställa mig till svars? Men nej ... När han skojat färdigt bjöd han in mig till en ekumenisk sammankomst där jag ska berätta om Huskvarnasviten.
Lite pirrigt är det allt med tanke på att Brian är en präst med vida ramar vad det gäller tro ... Och i Vaxade juveler och brända hjärtan har hans roll vuxit.

Nåja, nu väntar jag bara på att Felicia eller Jeanette eller .... ska materialiseras och stå på min tröskel. Efter "Brians" samtal överlever jag allt.

måndag 27 augusti 2018

Semestern är över

Hösten kryper på och jag är tillbaka i vardagen efter en härlig vecka på Gotland med både sol och bad. Visby är verkligen en underbar stad där jag kan vandra hur länge som helst. Det blev inte heller sämre av att jag läser Örnflöjten av Elvira Birgitta Holm som delvis utspelar sig i Visby på 1300-talet. Jag kan svära på att huvudkaraktären Ylva då och då följde mig i hälarna genom de smala gränderna.

Idag har jag finslipat Vaxade juveler och brända hjärtan som därmed är klar för sättning. Därefter blir det genomläsning i jakten på missade skiljetecken och annat smått och gott som trots noggrann kontroll alltid lyckas slinka igenom.

Resten av veckan jobbar jag vidare med råmanuset till Sprucket läder och svikna löften. Som vanligt drar någon karaktär åt ett helt annat håll än vad jag tänkt mig från början.



tisdag 7 augusti 2018

Feelgood äger!

Attans vad den här sommaren pinnar på. Vi är redan i augusti och Feelgoodfestivalen ligger bakom oss. 

Mariefred visade sig från sin allra bäst sida med en stor portion sydländsk charm. Under festivaldagen böljade blommiga klänningar och skratten avlöste varandra. Jag träffade kollegor som jag kände sedan tidigare och fick byta ord med dem som jag bara umgåtts med på sociala medier. Men bäst av allt vara att möta alla dessa feelgoodälskande läsare. Utan er är vi författare ingenting. En dag att minnas länge, länge.

Tillbaka i vardagen och redigeringen av Vaxade juveler och brända hjärtan. Lite trögt måste jag erkänna, det är inte så lätt att grotta ner sig i julförberedelser och igensnöade vägar när svetten rinner.

söndag 15 juli 2018

Sol, sol, sol ...

Sommaren rullar på och dagarna går. Solen fortsätter att lysa från en klarblå himmel som endast då och då dekoreras med små lätta moln. Jag njuter och suger i mig av detta underbara även om jag som så många andra inte skulle tacka nej till några dagars regn med tillhörande kura-inomhus-aktiviteter.

Om knappt tre veckor är det dags för feelgoodfestivalen i Mariefred. Det ska bli så roligt och jag hoppas att vädergudarna kan spara en solskensdag till dess. Efter festivalen far jag vidare till Birka och kanske, kanske även Gamla Uppsala.

Häromdagen besökte jag Varnhem där jag insöp historien av vikingakvinnan Kata och hennes gårdskyrka. Natten innan tillbringade jag på häftiga Mösseberg kurortshotell. Jisses vilken miljö ... Här hade jag mer än gärna stannat riktigt länge. Återvänder kanske med datorn under armen.

Ha en fortsatt fin sommar! Och titta gärna in då och då för rätt som det är skriver jag några rader.

lördag 30 juni 2018

Serien Släkten fyller 10 år!

Planera för höstens stora event redan nu. I september firar vi i dagarna två, närmare bestämt den 19 och 20.


Det här blir skoj! Massor med författare, mingel och boksigneringar. Och jag är en del av detta, läge att nypa mig i armen, tror jag. Tänk att det är fyra år sedan jag fick erbjudandet att skriva del 7 i serien. Bara det! I september 2015 såg Stenhuggarens dotter dagens ljus eller nja ... hon är ju faktiskt född på 1200-talet ... men ändå. Sissela Konradsdotter ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. 

Anmäl! Anmäl! Anmäl! Vi ses i Lund den 19 och 20 september!

Men innan dess fortsätter vi att njuta av den underbara sommaren.



torsdag 21 juni 2018

Midsommarvädret ...

Visst är väl Midsommarafton årets mest väderberoende dag? Och jag hoppas på lite i sol i vår del av vårt avlånga land. Det blir ju så mycket bättre då ...

Jag ska dra iväg hela en mil bort. Stången reses vid 15-tiden och sedan blir det jordgubbstårta, tipspromenad och annat kuligt. När eftermiddagen övergår i kväll tänds grillarna och var och en grillar sin medhavda mat. Därmed har jag svarat på bonusfrågan ställd av Mias bokhörna.

Huvudfrågan handlar om ifall jag följer någon booktuber. Det gör jag inte, men jag tror att jag blir lite sugen på Mias förslag. Nu ska jag kolla runt bland de andra bloggarna som har svarat och se om jag kan få fler tips.

Trevlig Midsommar!

onsdag 13 juni 2018

Karaktärer med egen vilja

Vissa dagar känner jag mig riktigt produktiv. Idag är en sådan dag. Jag redigerar Vaxade juveler och brända hjärtan. När jag tar paus och vattnar i växthuset pitchar min hjärna ett uppslag ... och när jag en stund senare dricker kaffe funderar jag över titel och innehåll till en eventuell femte del av Huskvarnasviten.

Det kan tyckas rörigt och splittrat men det ur detta kaos som jag hämtar mina bästa idéer. Det är då de där karaktärerna föds, de som sedan lever sina liv och berättar sina historier medan mina fingrar löper över tangenterna.

Tänk att Aaron köpte en julklapp till Marika som jag inte visste om förrän hon fick den. Jisses som det kan bli ...

torsdag 7 juni 2018

Det hänger på formatet

Redigeringen av Vaxade juveler och brända hjärtan går trögt just nu. Jag skyller på allt möjligt och rymmer till mysigaste fiket, Två röda hus, med goda vänner. Inte för att det på något vis är en lösning. Bara en kringgående manöver.

Mias bokhörna håller som vanligt i helgfrågan. Den här torsdagen undrar hon vilken bokform jag gillar bäst.

För mig leder den fysiska boken stort men på senare tid har jag börjat lyssna på ljudböcker. På så sätt hinner jag med fler böcker men det är också den enda fördel jag kan se. Jag vill hålla i boken jag läser, kunna bläddra fram och tillbaka och jag vill känna doften av den.
Det finns en anledning till för mig att lyssna på böcker. Jag ska skriva en serie direkt för ljudbok och känner att jag måste sätta mig in i formatet från lyssnarens perspektiv.
E-bok har jag läst en eller kanske två ... och minns inte ens vad jag tyckte.

Mia undrar också vilken bok som står på tur. Jag har en lista på böcker som jag tänkt att avverka den här sommaren. I lurarna väntar Kärlek har ingen ålder av Eva Swedenmark och överst i den fysiska bokhögen ligger Täcknamn Hilde av Kjell Ola Dahl. Det finns viss risk för att den får ligga kvar där hela sommaren till förmån för "måsteläsande".

Åter till arbetet. Trevlig helg!

måndag 4 juni 2018

Wow ... 18 grader och molnigt

Idag har jag långbyxor ... Termometern visar på 18 grader och himlen täcks av lagom tjocka moln. Med lite tur kan det nog komma en skur. Rimmar gör det också.

En perfekt dag för redigering av Vaxade juveler och brända hjärtan. Bakom mig ligger en helg som jag tillbringat med släkt och vänner. Jag har badat i Vättern och det känns gott i själen. Skrivarkatten är på plats och från köket sprider sig doften av kaffe.

Ha nu en riktigt bra vecka allesammans! Och var rädda om varandra!

tisdag 29 maj 2018

Har ni sett att solen skiner ...

Nästan ännu en vecka har passerat utan att jag riktigt har koll. Värmeböljan håller i sig och jag önskar mig regn. Gräsmattan har börjat gulna och jorden är hård som torkad lera.

Men jag njuter också. Vågar inte annat ...

Medan ni läsare precis kunnat lägga händerna på Lånat silver och krossat glas är jag i full färd med att redigera Vaxade juveler och brända hjärtan. Känns lite märkligt att röra sig bland snö, juleljus och pepparkakor en dag som denna.

Jag har betat av en rad med offentliga framträdanden och njuter av att kunna försvinna in i skrivarbubblan. Nu är det lugn och ro fram till början av augusti då den stora feelgoodfestivalen i Mariefred går av stapeln. Mer om den längre fram i sommar. Hoppas att vi ses där.


onsdag 23 maj 2018

Noll koll och slutsålt!

Oj ... kan ni tänka er att första upplagan av pocketen av Manglade dukar och vikta servetter redan är slut! Det är ett tydligt nypa-mig-i-armen-läge.

Dessutom är tiden ur led. Den omtalade sommarfesten är nästa vecka och det är tur för mig ... nu hinner jag återhämta mig efter bokinfodagarna i Borås och hämta kraft inför releasen på lördag. Det råder riktigt villervalla i hjärnkontoret.

Men ute skiner solen och det är full sommar fastän det borde varit vår.

torsdag 17 maj 2018

Tiden är på tapeten

Framför mig har jag en vecka full med spännande event. På tisdag och onsdag ska jag frottera mig med drygt 100 bokhandlare på Quality Hotel Grand i Borås. På torsdag är det sommarfest på förlaget i Lund och på lördag DÅ händer det ...

... releasen av Lånat silver och krossat glas på biblioteket i Huskvarna klockan 11.00 lördagen den 26 maj! Välkomna!

Mias bokhörna är nyfiken på hur länge vi har haft våra bloggar. Bloggen Holavedsbrudar kom till 2011. Som vanligt konstaterar jag att tiden går eller snarare rusar.

Vädret är också lika aktuellt. Visst är det skönt med sol och värme efter denna långa vinter. Men lagom är bäst. Jag vill inte klaga ... det brukar straffa sig.

söndag 13 maj 2018

Allt är vårens fel

Det är glest mellan inläggen ... våren är här på riktigt och jag har massor att göra. Allt tycks hända på en gång. Release ... Redigering ... Nytt manus och så själva livet på det.

Men jag finns på Instagram och till och från på facebook. Den här årstiden är helt enkelt inte konvertibel med sociala medier.

Hur som helst är det dags för release för Lånat silver och krossat glas lördagen den 26 maj på Biblioteket i Huskvarna. Och inte bara det ... samtidigt visar Marina Sundberg sina fina tavlor som inspirerade mig när jag skapade huvudkaraktären Jeanette. Alla är hjärtligt välkomna!

torsdag 26 april 2018

Bokklubbar!

Hur många torsdagar ryms det på en vecka? Jag tycker att det är torsdag nästan jämt. Nej, jag skojar bara ...

Mias helgfråga dyker upp säkrare än ett brev på posten och jag deltar så gärna även om jag inte är med varje vecka. I själva verket är det den enda bloggaktivitet som jag nu för tiden ägnar mig åt.

Idag undrar Mia om jag är med i någon bokklubb. Det är jag inte. Inte just nu! Annars har jag varit med i många bokklubbar från och till. Lika bra att jag erkänner att premier kan locka mig. Då framför allt fina muggar, gärna från Rörstrands.

Jag kan också få för mig att fynda böcker till superpriser, kanske inte varje vecka. Men ofta nog.

Här på det småländska höglandet har aprilvädret slagit till, ena minuten skiner solen från en blå himmel som i nästa ögonblick bli alldeles svart och släpper ifrån sig tunga blöta droppar.

Trevlig helg allesammans!


måndag 23 april 2018

Serien Släkten!

Ibland är det något konstigt med tiden. Den bara försvinner, liksom. Morgon blir till kväll innan jag hinner blinka.

Tänk att det gått tio år sedan den första boken i serien släkten kom ut. Jag minns det som igår. Min mamma köpte Blandat blod och jag lånade den av henne. Båda två var vi helt sålda. Sedan följde Sigrids hemlighet och Tempelbranden. När jag slog ihop Catharina Ingelman-Sundbergs bok dagdrömde om att få skriva en del i serien Släkten.

Och det fick jag. Stenhuggarens dotter, nummer sju i raden bär mitt namn. Jag blir fortfarande lyrisk när jag tänker på att drömmar faktiskt går i uppfyllelse. Tyvärr fick inte min mamma uppleva detta, men säkert ler hon i sin himmel.

Nu firar vi tio år med pompa och stått. Alla tio delarna finns att köpa hos Historiska Media.
Ivrigt väntar jag alltid på nästa del och nästa ... och nästa ... Serien är inte på något sätt och vis slut utan kommer att fortsätta ...

fredag 13 april 2018

Fredagen den 13:e

Upptäckte just att det är fredagen den 13:e ... Borde jag stanna inomhus? Eller hjälper det inte? Jag tror inte att jag är skrockfull egentligen, men jag hajar ändå till på fredagen den 13:e, nycklar på bordet, svart katt över vägen o s v ...
Är du skrockfull?

Den här veckan funderar Mias bokhörna över det här med kommentarsgranskning. Själv bryr jag mig inte så mycket, men precis som Mia så har jag råkat kommentera två gånger eftersom jag inte sett min kommentar. Fast bättre en gång för mycket än inte alls ... i sådana här fall, alltså.

Ett extra handtag skulle jag gärna ta emot när det gäller snickerier. Jag är klumpig med hammare och spik. Turligt nog har jag en make som är duktig men inte alltid så villig.

Trevlig helg!

tisdag 10 april 2018

Där rosor aldrig dör

Visst är det spännande med de nya formaten. Jag tänker på ljudböcker och e-böcker. Ljudböcker som lite liknar TV-serier, de skrivs i avsnitt var och ett med sin egen story i storyn. Avsnitten kallas episoder och hålls samman till en säsong.

Nyfiket testar jag ... Håller på med ett så kallat pilotavsnitt som ska bli ungefär en timme långt och sedan följas av ytterligare nio episoder vilka utgör säsong ett av ett projekt som jag kallar Där rosor aldrig dör.

Miljön är en begravningsbyrå i en svensk småstad. Om ni bara visste vilka förvecklingar som kan uppstå. Jag är redan halvvägs in i pilotavsnittet och plotten för alla tio episoderna sitter som en smäck.

Att skriva text som ska produceras direkt för ljudbok kräver ett lite annorlunda tankesätt jämfört med om jag skriver en vanlig roman. Som ni vet har jag ett förflutet som följetongsförfattare i veckopressen och den erfarenheten kommer väl till pass nu.

torsdag 5 april 2018

Våren, den efterlängtade

Äntligen smälter snön. Inte för att det går fort men visst sjunker de skitiga drivorna en aning för varje dag som går.
Idag har jag träffat redaktör Lena mellan två tåg och checkat av framtiden. Så mycket roligt jag har att göra och hela tiden händer det nya saker. Det här är ett magiskt år!

Det är torsdag och Mias bokhörna lägger ut sin helgfråga.

Vilken typ av läsare är du?

Vissa böcker har jag svårt att lägga ifrån mig medan andra är segare än en gammal skumtomte. Böcker jag gillar läser jag snabbt, måste ju få veta hur det går. De sega blir oftast liggande.

Bonusfråga: Vad längtar du efter nu?

Vår, förstås! Vad annars?


lördag 31 mars 2018

Wow ... research!

Vilken tur jag har som är författare. Och kan välja att skriva om sådant som jag tycker om. Som nu till exempel när det är påsk och stor Bilmässa på Elmia i Jönköping. Jag gillar gamla bilar så där lite lagom. Det fanns en tid då jag gjorde reportage för tidningen Klassiker och kom in bakvägen till mässan redan klockan sju på morgonen och fick gratis kaffe hela dagen lång.

Men igår fick jag snällt köa med alla andra, men vad gjorde det när solen sken och snön rann i rännilar över trottoaren. Det är verkligen något visst med bilmässa, lack som glänser, krom som skickar solkatter och en ljud- och doftkuliss som framkallar minnen.

Vad gjorde jag här? Research för fjärde delen i Huskvarnasviten med arbetstitel Sprucket läder och svikna löften. Vilken karaktär var här? Varför då? Och framför allt, vad hände? Haha ... jag vet, men ni får vänta ... ända till 2019!

Men först börjar vi nedräkningen till Lånat silver och krossat glas som kommer redan i maj i år. Sedan laddar vi om och ser fram emot Vaxade juveler och brända hjärtan som ligger på bokhandelsdiskarna i höst.

Ha en fortsatt fin påskhelg!

måndag 26 mars 2018

... eller hur?

Oj, vad tomt det känns. Manuset till Lånat silver och krossat glas har lämnat mig. Det är dags för sättning, korrektur och därefter tryck. Det är pirrigt. Har jag trots all kontroll missat något ... Finns det ett ord för mycket eller ett för lite ... Stavfel ... Inte ens korrekturläsare är felfria.
Jag ska läsa korrekturet, redaktör Åsa och ytterligare en person ska läsa. Och ändå vet jag att det kommer finnas något litet fel. Det gör det alltid. Visst är det konstigt att det händer med tanke på tekniken som vi har till vår hjälp.

Idag har jag städat och tagit fram mitt påskpynt. Inne är det mysigt men utanför dörren ligger fortfarande snön och trycker, smutsig och dryg. Antalet tranor vid Hornborgarsjön ökar för varje dag och fåglarna kvittrar lite på försök i trädgården.

Nåja, gumman Tö måste vara på ingång och igår sken solen. Då var det nästan 20 grader varmt i växthuset. Under lampan i friggeboden väntar både citron- och olivträdet på att få komma ut.

Jag har börjat läsa Jojo Moyes senaste, En andra chans. Så bra! Tänker sträcka ut mig i soffan och läsa. Nästa gång jag tittar ut är det vår, eller hur?

tisdag 20 mars 2018

Konsten att minnas

Periodvis läser jag många böcker. Jag tar dem ur min hylla, läser och sätter tillbaka dem igen. Ett halvår senare står jag där med boken i handen och funderar. Har jag läst den här ... eller inte? Om jag läst den, vad tyckte jag då?
Ibland lyckas jag få minnet att vara mindre blekt men långt ifrån alla gånger. Så idag bestämde jag mig för att skriva några rader i boken jag läst innan den hamnar i hyllan igen.


Det är inte alltid som jag avslöjar vad jag tycker och tänker eller så får bokens titel som i det här fallet bli en välbevarad hemlighet. Dags att välja ny bok. Jag önskar mig själv bättre lycka!

torsdag 15 mars 2018

Torsdag igen ...

... hur är det ens möjligt? Snön ligger fortfarande djup men igår var jag och köpte en kruka med påskliljor som jag har stående utanför dörren under dagarna. De lyser som små solar i brist på den riktiga.

Jag sitter fortfarande fast i redigeringsbubblan och det är väl därför som tiden rusar. Ena minuten anser jag mig klar och i nästa får jag för mig att skriva igenom ett kapitel från början till slut.

Mias bokhörna frestar som vanligt med helgfrågan och tur är det för annars skulle det väl inte bli några inlägg alls i den här bloggen.

Förvandlas du någon gång till Mr Hyde? Att påstå att det inte händer vore att ljuga. Det finns flera olika situationer då mina horn växer ut. Risken är överhängande i situationer där svaga människor oförskyllt kommer i kläm. Och när vissa politiker tar alltför stora ord i munnen.

Haha .. Det var visst bonusfrågan. Huvudfrågan handlar istället om vad jag ogillar i böcker. Både det ena och det andra skulle jag vilja säga men jag instämmer med Mia om att brevromaner sällan är läsvärda. Jag ogillar också långrandigt ältande och ibland böcker helt och hållet skrivna i presens. Även böcker skrivna i första person kan vara jobbiga, men det finns strålande undantag.

torsdag 8 mars 2018

Särskrivningar, nej tack!

Den här vintern, kan den aldrig ta slut? Jag är så trött på allt det vita. Det kommer att ta evigheter innan snön smält och lökarna i min trädgård vågar titta upp.

Bloggen Mias bokhörna funderar över det här med särskrivningar. Visst blir det allt vanligare eller är det så att jag är mer uppmärksam. Jag är en riktig gnällis när det gäller särskrivningar. Hur svårt kan det vara att göra rätt? Dessutom ändras ju ofta betydelsen när ett ord särskrivs.

Säg gärna emot mig!

Bonusfrågan handlar om att svänga sina lurviga med tanke på att Let´s dance snart drar igång igen. Sång eller dans, sak samma för mig. Jag sjunger falskt och dansar som ett kylskåp. Kan vi prata om något annat?

fredag 2 mars 2018

1793 av Niklas Natt och Dag

Vintern behåller sitt grepp om Småländska höglandet och jag härdar ut. Tur att jag har böcker att både skriva och läsa.

Som ni vet recenserar jag inte längre, men tycker och tänker gör jag. Ibland delar jag med mig av tankarna. Igår kväll slog jag ihop 1793 av Niklas Natt och Dag. Det var med blandade känslor. Till en början hade jag svårt att komma in i berättelsen. Många namn stod i vägen, både personnamn och benämningar på platser och byggnader.

När jag väl fick grepp om karaktärerna koncentrerade jag mig på att lära känna de viktigaste. Romanen är skriven i olika delar, var och en med sin huvudkaraktär. Den är otroligt skickligt sammanhållen och välskriven.

Jag är extremt äckelmagad. När jag läste Millenniumserien skakade händerna emellanåt så att jag hade svårt att hålla i boken. Cilla och Rolf Börjlind kan konsten att bjuda mig på kräkreflexer. Men 1793 lämnade mig märkligt oberörd. Researchen upplever jag som välgjord och tidsandan väl beskriven. Den här tiden var ingen dans på rosor för den vanliga människan.

Men ... mitt men vänder sig mot ordrikedomen. Författaren använder alldeles för många ord, kanske i rädsla av att inte nå fram med sitt budskap. Börjlinds och Stieg Larson lyckas med att få sina karaktärer att förmedla äcklet, inte orden runt omkring.

Så tycker jag. Hur tycker du?


onsdag 28 februari 2018

Feelgoodfestival i Mariefred!

Kolla in bilden till höger i marginalen! Klicka och hamna på sommarens event nummer ett! Be there om du älskar feelgood!

Och bland alla dessa sköna författare finns jag.

Här är kallt, jättekallt. Brr. Helst vill jag dra för gardinerna och bara mysa framför brasan. Jag har massor av jobb att skylla på. Tur för mig. Sedan tröstar jag mig med att sommaren finns inom räckhåll och med den årets kuligaste festival.

Men innan dess releasar jag Lånat silver och krossat glas på biblioteket i Huskvarna lördagen den 26 maj klockan 11.00. Då är det nästan sommar, jag lovar.

Välkomna allesammans!

torsdag 22 februari 2018

Vinter på riktigt riktigt

Vitt och riktigt kallt på Småländska höglandet. I alla fall kallare än vad vi är vana vid. Det snöklädda landskapet är vackert. Jag gillar allt det vita i kombination med den häftiga gråskalan. Annat var det för några år sedan, men det är historia nu.

Kylan gör att vår nyinstallerade kamin känns som en riktigt bra investering både för värme och mys. Jag är mitt uppe i slutfasen av råmanuset till Vaxade juveler och brända hjärtan. Det gör mig till en extremt osocial person.

Så helgfrågan hos Mias Bokhörna är en alldeles lagom aktivitet för mig.

Numera recenserar jag inte böcker även om jag ibland tycker till om en eller annan bok. Därför är det lätt för mig att tacka nej till recensionsex. Förr däremot hade jag jättesvårt att säga nej och sedan satt jag där med mitt dåliga samvete när jag inte hann läsa. Jag tyckte också att det var svårt att vara sanningsenlig när jag recenserade böcker som var egenutgivna och skickade direkt till mig från författaren.

Sedan mer än två veckor tillbaka läster jag 1793 av Niklas Natt och Dag. Det är inte författarens fel att det går långsamt utan det är jag som är inne i en intensiv skrivarperiod. 1793 är en typ av bok som jag är tudelad till. Kanske återkommer jag till detta ...

måndag 19 februari 2018

In english, please!

Visst är jag bra på att prata engelska. Inga bekymmer alls, bara en och annan konstpaus. Men det flyter på. Eller hur?

Det var vad jag trodde fram till i höstas när släkten från USA kom på besök. Tunghäftan slog till och jag stammade fram ett eller annat yes or no ...

Jag hade legat av mig totalt. Några år där jag bara behövt läsa lite text, skriva lite på messenger eller skicka ett mail där jag haft oceaner av tid att formulera mig.

Nåja ... idag har jag börjat en engelsk konversationskurs på Folkuniversitetet i Jönköping. Det var så himla kul och jag längtar redan till nästa gång.

I`m a swedish author writing novels, womens fiction.

tisdag 13 februari 2018

Glada grisar har knorr

Nu på morgonen kom "knorren". Ni vet, det där lilla extra som gör en bok. Det där som ligger utanför synopsis och som bara uppstår när jag ger karaktärerna spelrum. Karolina kämpar för sig och de sina i småstaden under 1800-talets senare hälft. Hon försöker och hon försöker igen men inget tycks gå hennes väg. Jag hade allvarliga funderingar på att låta henne dö i barnsäng ...

Men själv ville hon något helt annat. Och något helt annat får det bli ...

Fast, det är som man brukar säga, en helt annan historia. Som läsare får ni vänta ... ända till hösten. Innan dess, redan i maj kan ni njuta av Lånat silver och krossat glas.


torsdag 8 februari 2018

Torsdag är torgdag och ...

... en synnerligen dålig dag att gå på konditori i Nässjö. För då går alla man ur huse. Staden blommar upp och det är svårt att få en parkeringsplats. Ännu värre är det att hitta ett lugnt hörn på Elsies anrika café för att få en kopp kaffe och sända live några minuter. Kolla gärna resultatet HÄR!

Torsdag är också avstamp för helgfrågan hos Mias Bokhörna. Men än har hon inte lagt ut något, så jag får snällt vänta.

Äntligen!

Vad tycker du om att fler lägger recensioner på Instagram, vilket föredrar du? Motivera.
Jag gillar Instagram, mycket på grund av bilderna och de korta texterna. För mig innebär en recension mer än bara några ord och i min värld hör recensionen alltså hemma i exempelvis en blogg.
Många gör ju i och för sig långa inlägg på Instagram, men då tycker jag att vitsen med bild och få ord försvunnit.
Däremot tycker jag att man mycket väl kan flagga för blogginlägg på Instagram (och facebook).

Hur ser dina torsdagskvällar ut?
Det kan vara lite olika. Just den här kvällen tänker jag duscha, skriva och kasta ett öga på Antikrundan.

Ha en trevlig helg allesammans!

tisdag 6 februari 2018

Bakom mitt pannben

Det var någon som ville titta in i min hjärna och se vad som händer där när jag skriver. Haha ... det tror jag inte, värre röra får man leta efter. Samtidigt som fingrarna levererar en scen på tangentbordet är jag redan inne i nästa kapitel eller i andra halvan av boken.

Jag känner hur kugghjulen snurrar och den imaginära stanken av bränt gummi fyller luften. Karaktärerna slåss om min uppmärksamhet. De vill byta namn, byta kön och byta scen. Aldrig är de nöjda, aldrig är jag nöjd ...

Och när läsarna vill diskutera Manglade dukar ... har jag glömt vad den handlar om. Jag har också nästan helt och hållet lagt uppföljaren Lånat silver och krossat glas bakom mig och befinner mig istället på upploppet med Vaxade juveler och brända hjärtan. Samtidigt som jag leker med tanken på vad som komma skall i den planerade fjärde delen.

Sådan är jag ... inte mycket att göra något åt.

torsdag 1 februari 2018

Vårböcker på gång

Jippi ... februari ... Vinter, javisst men vi går mot ljusare tider. Och det är torsdag, bara det ... Idag har vi fått en kamin installerad och mot alla odds besiktigad. Hur skönt är det inte att vila ögonen på lågorna som slickar björkveden.
Hos Mias bokhörna är det som vanligt helgfråga.

Vilken bok ur vårutgivningen ser du mest fram emot att läsa?

Jag har två favoriter som jag längtar särskilt mycket efter. Det är Ylvas bok av Maria Gustavsdotter och Kvinnan vid kanalen av Set Mattsson. Sedan är det alla fina feelgoodromaner som är på väg ...

Bonusfrågan handlar om läsmiljö. Jag föredrar att det är tyst eller åtminstone nästan tyst när jag läser. Sedan kommer jag att gilla att läsa framför den nya kaminen och när vårsolen tittar fram kommer jag att sitta i växthuset med öppen dörr och lyssna till fåglarna.


måndag 29 januari 2018

Ett oskrivet blad

Måndag morgon ... Hela veckan ligger framför mig och bara väntar. Jag ska skriva, självklart ska jag det och fundera över en märklig vändning ...

Huskvarnasviten består i nuläget av tre delar, en trilogi precis som jag tänkt från början. Sedan i julas har jag känt mig lite smått trött på Felicia och gänget. Men när förlaget nämnde en fjärde del hände något i mitt huvud.

Lollo, ni vet hon med naglarna ... Hon har en alldeles egen historia att berätta. En historia som bara kom för mig. Ibland undrar jag vilken bokstavskombination som ligger till grund för mitt märkliga beteende.

Så vi får se vad som händer när jag inom kort ska sätta punkt för Vaxade juveler och brända hjärtan.

torsdag 25 januari 2018

Lund t o r

Idag har jag varit i Lund och vänt. Pressfoton är något en författare måste ha ... Inför kameran är vi inte alla lika. Jag är förfärlig. Om jag inte blundar snörper jag på munnen eller fnittrar hysteriskt. Stackars fotograf Hans ville säkert slita sitt hår, men hans uppfostran hindrade honom, det är jag säker på.
Men döm om min förvåning när jag såg resultatet. Jag lovar att visa världen ...

Sedan har jag och redaktör Lena gjort upp planer. Alla ni som blivit kompisar med Felicia i Manglade dukar kommer att bli glada. Mer än så säger jag inte än.

Mias bokhörna har som vanligt sin helgfråga. Den här torsdagen vill hon veta vilken bok som fått mitt lägsta betyg. Jag funderar så att det knakar. Måste väl vara någon av de böcker jag aldrig läst klart såsom Klyva vinden ... kanske ger jag den en andra chans någon gång.

Hon undrar också vilken som är den bästa TV-serien enligt min mening. Jag är en urusel tv-tittare så jag får gå tillbaka många år för att hitta någon som jag verkligen följde. Om jag nu inte ska räkna Game of Thrones.

tisdag 23 januari 2018

Författare är företagare

Tiden då författarna bara satt på kammaren och skrev är över sedan länge. De behöver inte heller leva ett torftigt liv på ruinens brant. Men det gäller att jobba, minst åtta timmar om dagen.

Jag är en enskild företagare som producerar underhållning i form av i första hand romaner. Tiden vi lever i är spännande. Nya format erövrar marknaden och förlagen nischar sig.

2018 är året då jag tar ett steg längre. Eller flera till och med, men allt kan jag inte avslöja än. Nåja, jag kommer att visa mig på nya arenor och bygga vidare på mitt varumärke.

Ett av stegen är samarbetet med underbara och duktiga Veronica Grönte som driver Författarskola.se med bas i Nässjö. Håll koll på oss på facebook!

Idag och i morgon jobbar jag vidare med att knyta ihop Vaxade juveler och brända hjärtan. På torsdag drar jag iväg till Lund för möte med mitt förlag och fotografering. Nya pressbilder, hua mig!













torsdag 18 januari 2018

Teknik ... Jag säger då det ...

Ingen återvändo. Min kära telefon drog sin sista suck i dag. Med fjärilar i magen närmade jag mig butiken. Det här var inget jag ville, men nöden har ingen lag. Trettio minuter senare stod jag utanför dörren med en sprillans ny Samsung S8.

Resten av dagen ägnade jag mig åt att göra den till min. Somligt fungerade fint, annat inte alls. Jag har fortfarande varken bankid eller swish. Vilket i o f s inte är telefonens fel utan snarare min bankdosa som inte verkade tycka det var så kul att komma fram ur gömmorna.

Nu till något mycket roligare - veckans helgfråga hos Mias bokhörna. Denna vecka handlar om bloggaktiviteter. För min del består regelbundenheten endast i att jag ibland deltar i just denna helgfråga. Förr var jag betydligt aktivare ...
Jag tycker att den är lagom lättsam och jag får tillfälle att besöka andra bokbloggare.

Bonusfrågan handlar om husdjur. Självklart har jag katt. Just nu bara en, maincoonkissen S*Birkalundens Elin Ingesdotter. Några dagar före julafton fick min kära Black Bonnie somna in. Hon var trött och gammal, men så saknad.
Planen är att Elin ska få en ny kompis under året. Jag drömmer om en bruntabbyhane. Har koll på två kullar som är på gång. Jag söker lite speciella linjer ... kräsen påstår mina nära och kära.


tisdag 16 januari 2018

Skriva och läsa i januari

Den där våren jag fabulerade om i förra inlägget tycks vara långt borta. Småländska höglandet har fått en släng av meteorologernas klass ett varning. Jag fäster ögonen på skärmen och förtränger vinandet runt knutarna.

Jag har fullt upp med Marika och Emelie i Vaxade juveler och brända hjärtan. Deras mor- och dotterrelation är inte av det enklaste slaget. De krånglar till det så till den milda grad att jag knappt vet hur det ska sluta. Och det är min sak att reda upp det.

Om si så där tio månader kommer ni att få veta hur det går.

Vad tänker jag själv läsa framöver? Jo, 1793 står högt på listan, men dessvärre är den restnoterad. Så har jag hört att det kommer något nytt av Jojo Moyes. Utöver det är jag sugen något av Tamara McKinley för att det var ett tag sedan jag läste henne. Önskar att jag kunde göra som när jag var ung, läsa halva natten och ändå vara glad och pigg dagen därpå.

torsdag 11 januari 2018

Det är redan ett nytt år

Vart tog 2017 vägen? Har det med ålder att göra? Att tiden rusar ... eller handlar om något annat? För min del misstänker jag att det beror på allt det roliga som händer, allt jag har att se fram emot och nya böcker som är på gång.

Lånat silver och krossat glas lusläses under lupp, både av mig och av redaktör Åsa. När Åsa läser filar jag på Vaxade juveler och brända hjärtan. Och det kommer mer ...

När jag inte arbetar med böckerna gräver jag i vår släkthistoria, lägger pussel och extraknäcker. Våren är en bråd tid i redovisningsbranschen.

På fredag nästa vecka ska jag åka till Formexmässan i Älvsjö ... som sällskap och smakråd. Ska bli skoj.

Och vet ni vad? Om en och en halv månad kan vi säkert börja titta efter vårtecken. Då ska jag testa att så sallad i växthuset, men innan dess är det frösådd av tomater och gurka som gäller. Funderar på att köpa en smart hylla att ställa precis innanför altandörren i köket.