söndag 13 januari 2019

Titelsjuka

Det här med titlar är inte helt lätt. Tillsammans med min redaktör har jag stött och blött frågan om vad de olika delarna i serien om begravningsbyrån Tranan ska heta.Efter det att alla inblandade parter har stött och blött, gett och tagit har vi kommit fram till följande:


  • Där rosor faktiskt dör
  • Blott en begravning
  • Nu stormar det i dalens famn
  • I denna ljuva brytningstid

Glöm allt annat ni hört eller sett!

Första delen Där rosor faktiskt dör går snart till tryck och inläsning. Vecka 11 är det planerat att den ska finnas både som ljudbok och i fysisk form. Själv redigerar jag del två samtidigt som redaktör Åsa läser råmanuset till del tre.

Kan verka stökigt, men det funkar fint eftersom det är fyra delar som handlingsmässigt löper direkt efter varandra i tid, med samma karaktärer och samman huvudspår.

söndag 6 januari 2019

I denna mörka vintertid ...

... är titeln på min tredje feelgoodroman i serien Begravningsbyrån Tranan. Känns passande att skriva nu. Inte alls svårt att få till den rätta stämningen och de vintriga miljöerna. Jag behöver bara titta ut genom fönstret. Nåja, så mycket snö har vi inte, men mörkt är det.

Det där med deadline. Jag förstår inte vad som händer. För en vecka sedan var jag nästan klar med råmanuset och nu har jag slängt sju kapitel i papperskorgen. Varför då? Jo, mina karaktärer började krångla. De påstod att de inte fick utvecklas i fred. Ja, ni hör ju. Mina fantasifoster tar ton. Det värsta är att jag måste lyssna. Annars blir det ingen bra bok. Jag vet ju ... det här händer nästan varje gång. Och alltid vid målgång.

Tänker att jag skulle kunna be min redaktör om fejkade tidsplaner där bara hon vet vad som verkligen gäller. Fast så lättlurade är nog inte Sandra, Majken, Christoffer & Co.

Så nu kör jag igen. Nästan fjortontusen ord ska fram och det helst igår.

onsdag 2 januari 2019

Bakom kulisserna

Nytt år och nya tag. Nya blanka blad att fylla. Vet ni ... för så där 20 år sedan blev jag spådd. Inget jag brukar roa mig med att göra men lite spännande var det allt. Kvinnan kallade sig inte spådam. Jag tror att hon mer såg sig själv som ett medium.

Det var tre saker som jag tog fasta på som den här kvinnan sa. Det första var att hon envisades med att jag bodde vid vatten, vilket jag inte gjorde då om man inte räknade vattenpölen som bildades utanför dörren varje gång det regnade.
Bara ett halvår senare flyttade jag in huset där jag fortfarande bor kvar. På tomten finns en stor damm, så stor att det går att bada i den. I tomtgränsen porlar en bäck och på andra sidan vägen finns sjön där vår roddbåt guppar i vattenbrynet.

Det andra hon nämnde var att jag hade en massa katter som sprang runt mina ben. Jag minns att jag skrattade åt henne för jag hade en katt. Några år senare födde jag upp Maine cooner och satt som ordförande i en av på den tiden Sveriges mest aktiva kattklubbar.

Sist men inte minst nämnde kvinnan en bok med blanka blad. Blad som hon påstod att jag skulle komma att fylla med mitt livsverk.

Så här efteråt har jag tänkt att det märkliga var att den här kvinnan aldrig träffat mig innan, inte heller var jag bekant med de andra som befann sig på platsen. Ändå träffade hon så rätt. Jag hade vid det här tillfället heller inga uttalade planer på att varken flytta, föda upp katter eller skriva.

Såg hon min framtid? Eller formade jag den omedvetet utifrån det hon sagt? Vad tror ni?

tisdag 4 december 2018

Där rosor faktiskt dör

Oj, det är redan december. Dagarna rusar iväg. Jag skriver, reser runt ... pratar och signerar. För första gången i mitt liv har jag glömt att jag borde vara hösttrött och lätt deprimerad. Sådana trivialiteter har jag helt enkelt inte hunnit med.

Jag är halvvägs in i min nya feelgoodserie. Här får ni möta Sandra, den ofrivilliga kontorschefen på begravningsbyrån Tranan, hennes moster Majken, receptionisten Angelika, chauffören Sören och den frilansande begravningsentreprenören Christoffer.
I ett virrvarr av kistor på vift, torkade rosor och bortslarvade urnor skapar Sandra en tillvaro som trots allt fungerar och leder henne vidare i livet.



Första delen, "Där rosor faktiskt dör", utspelar sig under sommaren i småstaden Tranås där en värmebölja drar fram och i dess spår ökar dödligheten bland de äldre. Men det är inte Tranan som stadens invånare väljer i första hand och byrån befinner sig på ruinens brant.

Sandras moster Majken har en egen agenda medan Angelika och Christoffer gör lite som de själva vill. Sören är gammal i gamet och äter sina wienerbröd i lugn och ro. Under tiden sliter Sandra sitt hår och tuggar sönder den ena pennan efter den andra.

tisdag 13 november 2018

På andra sidan skranket

Jag har varit på kurs! På skrivarkurs, mitt livs första. Kan ni tänka er. Och inte vilken kurs som helst utan  hos Författarskola.se på hemmaplan i Nässjö.
Hela helgen tillsammans med sköna kvinnor (ja, det var bara kvinnor) som har skrivandet som sitt stora intresse.

Eftersom jag känner Veronica Grönte, hjärnan bakom författarskolan, sedan tidigare visste jag att det här skulle bli två fantastiska dagar. Vad jag inte visste var att jag skulle få med mig ett helt nytt verktyg hem som kommer underlätta skrivandet för mig.

För tillfället arbetar jag med redigering av "Där rosor faktiskt dör" men så snart jag är tillbaka i "Sprucket läder och svikna löften" ska Veronicas schema få hjälpa mig att strama upp mina bångstyriga karaktärer. Jag kan riktigt höra Felicia säga: "Herregud! Tack då vill jag inte vara med." Fast så lätt kommer hon inte undan.

För alla er som nu blev nyfikna på vad Veronica har att erbjuda är det bara att följa länken här ovan. Det går också att fint att hänga med henne på Facebook.


tisdag 23 oktober 2018

Vaxade juveler och brända hjärtan

Vad händer? Jo, jag skriver ... stafettskriver till och med. Just den här arbetsveckan jobbar jag med del två i serien Begravningsbyrån Tranan. Del ett ligger hos redaktör, så här går det undan. Tranan utspelar sig helt och hållet i nutid till skillnad från Huskvarnasviten. Men naturligtvis är det feelgood om än i en lite annorlunda miljö.

Ni har väl sett att Vaxade Juveler och brända hjärtan finns ute nu. Och kommer som ljudbok inom kort. Den är juligt kryddad och naturligtvis firar våra vänner, gamla som nya jul hos Felicia på Vättergatan 4. Var annars?

Här är det höst. Hur är det hos er andra i vårt avlånga land? Har vintern kommit eller hänger kanske sommaren rent av kvar?



tisdag 2 oktober 2018

Vaxade juveler ...

Då var jag tillbaka i vardagen och hösten har gjort entré. Helt okej tycker jag. Nu är tid att kura inomhus, tända ljus och skriva.

I dagarna kommer Vaxade juveler och brända hjärtan som är tredje delen i Huskvarnasviten. Den här gången blev det en julpärla som jag hoppas att ni kommer att tycka extra mycket om. Mitt hjärta bankar för Marika i nutid och Karolina i dåtid. Två starka kvinnor som kommit en aning på kant i sina mammaroller. Jag bjuder på både gråt och skratt. Välkomna tillbaka till Huskvarna!

För den som har lust och möjlighet dyker jag upp på Skrivarcaféet Let's write i Nässjö på torsdag. För mer info följ länken här till höger.