måndag 21 november 2011

Skenande fantasi.

Fantasin är ett av mina förnämsta arbetsredskap och ibland skenar den verkligen i väg. Nu sitter jag och skriver på en novell om Dagnys halsband. Naturligtvis har det förvandlats  från silver till platina och stenarna är svart opal och diamanter i mängd. Även i novellen handlar det om arvegods och överraskande sådant. Jag har ännu inte fått möjlighet att göra fler efterforskningar om halsbandet i reality, så därför är det fantasin som får bära fram storyn. Så här börjar novellen "Halssmycket".
Med darrande fingrar öppnade hon den avlånga asken. På en rosa bädd av silkespapper vilade det vackraste smycke hon någonsin sett. Förundrat mötte Kicki systerns blick. Tillsammans hade de börjat gå igenom alla de saker som modern lämnat efter sig. Den gamla damen hade somnat in lugnt och stilla i en ålder av nästan nittio år. I tanken försökte Kicki klä sin mor i halsbandet, men det gick bara inte att föreställa sig att denna praktiska kvinna skulle kunna ha burit något så smäckert. Inte heller någon av hennes döttrar uppfyllde kraven på den elegans som krävdes för att bära upp den ståtliga halsdekorationen. De var båda av den mer sportiga sorten med sina kortklippta frisyrer och stickade tröjor.
Och hur blir då slutet? Det får bli en väl förborgad hemlighet tills vidare, men jag lovar att tala om när och i vilken veckotidning den kommer att publiceras. Denna sanna historian kommer att rullas upp här i bloggen bit för bit allteftersom jag lyckas blottlägga den.

onsdag 16 november 2011

Dagnys smycke

Smycket med stort S har blivit Dagnys smycke. Bland min mors kvarlåtenskaper hittade jag härom dagen en banankartong i källarförrådet. Innehållet bestod av album, brev och lite annat smått och gott. Det mesta visade sig tillhöra just Dagny. Och där fanns även hennes bouppteckning. Tråkigt nog avled denna dam i nutid och bouppteckningen hade inte mycket att säga. Men i lådan fanns även hennes mors bouppteckning. Eftersom Dagny bar smycket på sin 50-års dag och denna dag inföll medan modern och tillika min gammelmormor fortfarande var i livet, fanns förstås detta smycke inte där. Det finns egentligen heller inget som säger att Dagny fått smycket från sin mor. Det kan lika gärna ha kommit från hennes fars släkt eller från hennes mormor eller till och med någon helt okänd. Hoppas att kunna finna fler ledtrådar i de äldre album som finns förvarade hos min ena syster. Får bli en myskväll i brasans sken framöver.
Till merfynden i lådan räknar jag de sagor, som av allt att döma är skrivna av min gudmor Anna-Brita, tillika Dagnys syster. Bitti som hon kallades var "barnträdgårdslärarinna" och det verkar som om hon bar på dold författartalang. Dessa sagor ska jag studera lite närmare. Och vem vet, kanske bearbeta och ge ut. Men som vanligt har jag några för många järn i elden.För samtidigt snurrar en synopsis till en novell med Dagnys smycke i huvudrollen runt i min överhettade hjärna.

tisdag 8 november 2011

Lång startsträcka

Det är tur att idrottsmännen inte har lika lång startsträcka som somliga författare har. Min verkar vara extremt lång.
När jag och mina systrar härom dagen gick igenom de smycken som vår mor lämnade efter sig hittade vi ett vackert halssmycke i silver med tillhörande örhängen. Detta smycke är nu i min ägo och nyfiken som jag är så har jag börjat efterforskning kring dess förflutna. Ingen av oss kan minnas att mamma någonsin burit smycket och det gjorde mig lite betänksam. Var kommer det ifrån? Gissningsvis så hade hon ärvt det. I stadens guldsmedsaffär fick jag veta att det med stor sannolikhet rörde sig om ett smycke från 1800-talet. Att det var silver fick jag också verifierat och vad stenarna hette minns jag inte för tillfället. Får återkomma till det. Skulle även återkomma till butiken när mäster guldsmed själv var anträffbar, för att om möjligt få mer information.
Eftersom det i min släkt finns ovanligt många fotografier sedan kamerans barndom, så började jag med att leta i album. De som jag omedelbart hade tillgängliga var mina egna med start i det tidiga 50-talet. Med förstoringsglaset i högsta hugg botaniserade jag vilt bland bilderna. Och minsann, där var halsbandet runt halsen på en av min mors mostrar. Hennes namn var Dagny och hon firade sin femtionde födelsedag då kortet togs. Det innebär att även hon i sin tur ärvt smycket, men av vem? Just nu är våra gamla album nedpackade men snart kommer jag åter att ta upp jakten. Möjligheten finns att detta smycke kommer från Holavedsbrudarna, för än så länge hänger det om rätt hals.
Fortsättning följer.