Bokbloggsjerka vecka 5

Äntligen är vi framme vid slutet av januari och allt trevligt ligger framför oss och bara väntar. Såg att det till och med ska bli plusgrader i vår del av landet i helgen. Men jag bor i det som kallas höglänt terräng så det kanske är att hoppas för mycket.

Bloggen Annikas litteratur- och kulturblogg bjuder som vanligt in till en jerka. Denna veckas fråga lyder:  

Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år?

Kanske ska jag besvara denna fråga genom att tänka procentuellt. De stora förlagen spottar ur sig böcker och många av dessa är enligt min mening bra. Men å andra sidan finns det mindre förlag, vars utgivning till största delen tilltalar mig även om den numerärt är underlägsen.

Mitt favoritbokförlag är för närvarande utan tvekan Historiska Media. Deras utbud är brett och innefattar historiska faktaböcker, historisk gladfakta, romaner och inte minst deckare/kriminalromaner i förfluten tid. Just nu superaktuella med "Medan mörkret faller" av Anna Lihammer. 

Några recensioner:

• Carolines arv av Katherine Webb
• Drottningkronan av Ingrid Kampås 
• Ondskans pris av Set Mattsson

  
  

Historiska Media finns även på facebook och Instagram.

I bibliotekens gömmor.

I dessa dammiga volymer funna i Stadsbibliotekets magasin döljer sig underbar historia. Här kan jag läsa om Jönköpings framväxt från dåtid till nutid. Böckerna är späckade av information som tilltalar mig och som ger liv åt det jag skriver.

Det är researchen som triggar i gång mig. Det är då mina hjärnceller börjar jobba för högtryck och det är då mina karaktärer skapas. För jag erkänner villigt att det under researchen för en bok kan dyka upp nya bokidéer och nya karaktärer. De bara finns där och liksom pockar på.



Därför har jag också skrivprojekt så att det räcker livet ut och det är därför som jag har så svårt för avslut. Det nya ligger alltid på lut.

Fortsättningsvis bör jag alltså avhålla mig från besök i bibliotekets magasin om jag vill komma vidare med de projekt som redan är sjösatta. Tur att jag sticker emellan med en och annan novell och följetong, för de ha sin egen begränsning och redaktörer som skriker deadline.

Faktaböcker i omslagsonsdag

Det är onsdag och bloggen Bokpotaten lockar med nya omslag. Temat för dagen är faktaböcker. I min hylla finns en del att välja på. Då handlar det inte om tung information på professorsnivå utan snarare gladfakta av olika slag.

 

Det blev en samling omslag som alla säger något om mig (och om min man). Alla har de något speciellt att förmedla. Men "Från snickarboa till Villa Villekulla" tilltalar mig mest. Omslaget är Astrid Lindgren i ett nötskal. Också ektunnorna på "Whiskyresan" är häftiga, för att inte tala om Tasha Tudor i sin trädgård. Sådan vill jag vara när jag blir gammal.

Kyrkor på agendan

Bilder, bilder och fler bilder. Tänk vad många bilder som fotograferna har tagit inför del två av "Kyrkornas Hemligheter". Och hur många av dessa kommer att hamna i boken. Jag vågar påstå att det handlar om mindre än tio procent.

Kyrkor är för mig kulturhistorisk gladfakta som bara ligger där likt öppna dokument och väntar på att få berätta sin historia.
Vem har suttit här på bänken och slitit byxbaken? Vem fick en upptuktelse av kyrkostöten?

Vilka var de som en gång bar hit stenen och lade dem tillrätta i lager efter lager och som till sist kunde böja sina nackar bakåt och beskåda sitt verk?

Eller vilka hackade tänder och grät medan fienden sköt den ena kulan efter den andra mot ekporten?




Det är frågor som dessa som virvlar runt i min hjärna när jag närmar mig dessa kulturens boningar. Och det är det som driver mig till att uppleva och skriva. Jag vill se en ström av turister till kyrkorna. Jag vill se dem sitta på gräsmattan i skuggan av trädkransen och avnjuta sitt kaffe.

Engelska författare i tematrio

Måndagens tematrio hos Lyrans Noblesser handlar om engelska författare.






Och för mig är trion given. Först ut är Agatha Christie, som för mig är så brittisk som det bara går. Vilken strålande grand old lady! Borde egentligen skapa utrymme för att läsa något av henne igen.

Sedan dyker Rosamunde Pilcher upp, så självklart. Hon påminner mig om min mor, som introducerade denna författare för mig. Dessutom är de födda samma år, 1924. Rosamunde verkar vara still going strong och närmar sig sin 90-års dag.

Foto Dillon Bryden

Sist, men inte minst måste jag nämna en nyfunnen favoritförfattare, Lucy Dillon. Jag har nyligen läst "Och så levde de lyckliga" och på tur står "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar".

Stjärnskådaren i en smakebit på søndag

Bloggen Flukten fra virkeligheten bjuder in till en Smakebit på søndag. Här delar vi med oss av smakbitar från böcker vi läser nu, har läst eller kommer att läsa. Detta betyder massor av goda lästips.



Själv har jag precis börjat på Stjärnskådaren av Tomas Blom. Det är en historisk roman som utspelar sig på 1500-talet i kretsen kring Gustav Vasa och hans hov. Den unge Johannes kommer till slottet för att tjäna den jämngamle arvprinsen Erik. Tidsepoken tilltalar mig, men än så länge har jag bara läst ett tjugotal sidor, så jag har svårt att tycka något om boken än.

"De sista orden drunknade i mera slem från de överfulla lungorna och Margareta fick att göra med att bistå den sjuke. Den här gången tog det en bra stund för kungen att komma till ro och andas hjälpligt igen. Nu lät Margareta honom ligga i fred och efter en stund såg han ut att somna."







Raderna är hämtade ur kapitlet "Jaktfalken".

Stjärnskådaren är efterföljare till Uppkomlingen, men fristående. Tur eftersom jag inte läst den boken. Tomas Blom har skrivit både facklitteratur och historiska ungdomsromaner. För mig är Stjärnskådaren min första kontakt med honom. Ska bli spännande att se vart det leder.

Tävling

Bloggen C.R.M Nilsson firar födelsedag och lottar ut en bok. Delta genom att klicka på länken och följ instruktionerna. Tävlingen pågår till söndag midnatt.

Jag tycker det är viktigt att finna anledningar att fira. Egentligen skulle jag vilja fira dagligen. Får se vad det skulle kunna bli idag. Ska arbeta med siffror istället för bokstäver några timmar framöver och det är inte fy skam det heller.
Och dagen har precis börjat, så vem vet, vips har jag något att fira.




Med ett fång tulpaner önskar jag er alla en trevlig lördag!

Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind

Nu har det hänt igen. Jag har läst en bok i en genre som jag brukar hålla mig borta ifrån. Egentligen förstår jag inte hur det går till, men jag är helt klart påverkbar.
Den här gången handlar det om en deckare och dessutom en debut. Författarparet Cilla och Rolf Börjlind har tillsammans skrivit Springfloden, som kom ut på Norstedts 2012.

 
Sammanfattning:
1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung gravid kvinna. Förövarna är tre personer. En liten pojke blir ofrivilligt vittne till mordet. Utredaren Tom Stilton hittar inget motiv. Inga gärningsmän. Fallet förblir olöst.

2011. Olivia Rönning får i uppgift att skriva ett elevarbete på Polishögskolan om det olösta strandfallet. Hon vaskar fram så mycket hon kan via gamla källor, det svåraste visar sig dock vara att få tag i den som ledde mordutredningen. Tom Stilton är som uppslukad av jorden.





Författarna är välkända och duktiga manuskreatörer till TV-serier såsom Graven och Morden samt till en rad Beck-filmer. Springfloden är deras första roman och den tog mig med storm.

Tanken var att jag skulle studera dialog. Författare till filmmanus är kända för att kunna det här med pratet. Och det kunde de och en massa annat också. Det dröjde inte många sidor förrän jag glömde mina studier. Jag rycktes med i tidvattenvågen och satt fast ända till sista sidan. Det här är en bok som inte går att penetrera eller dissekera. Den ska bara läsas från pärm till pärm.

En extra knorr är att det finns en liten detalj, som visar på författarnas anknytning till Beck. Men den överlåter jag till läsarna att själva hitta.

Boken finns att köpa här och här.   

Bokbloggsjerka vecka 4

Härliga fredag och jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg, där du hittar "spelets" regler. Annika ställer som vanligt en fråga och sedan är det upp till var och en som har lust, att besvara den och på så sätt delta i Bokbloggsjerkan.



Veckans fråga:
Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Mycket lätt för mig att besvara. Nej, det har jag inte. Inte på någon av dem. Men naturligtvis har jag besökt sidorna.
Har idag tittat närmare på framför allt Boktipset, för att lära känna den bättre. Och sedan snöade jag in på Goodreads. Allvarligt talat, har jag tid med detta?

Jag får nog surfa runt och se vad andra bokbloggare tycker. Undrar vem som kommer att övertyga mig om att ett konto på ena eller andra stället skulle vara bra att ha.

Gästbloggare Set Mattsson, fortsättning följer

Här bloggar Set vidare!

Som jag skrev i mitt förra inlägg är urvalet begränsat när det gäller svenska, historiska kriminalromaner. Utanför landets gränser ser det annorlunda ut och jag har valt ut några författare som jag hämtar inspiration från. Ett självklart val är James Ellroy vars romaner om Los Angeles under femtiotalet som med sitt språk och intensitet är en ständig ledstjärna. En annan, mindre känd, är Max Allan Collins som fått några av sina böcker om privatdetektiven Nate Heller översatt till svenska, bland annat ”Kidnappad” som handlar om kidnappningen av Charles Lindbergs son. 

Men det finns många fler och varför Wahlström slutade översätta britten John Lawtons romaner om kriminalassistent Troy vid Scotland Yard är en gåta (med en ganska givet svar: den sålde förmodligen inte tillräckligt bra.)  Samma öde har drabbat Tom Rob Smith vars kritikerhyllade böcker om Sovjetunionen inte längre översätts. Joseph Kanon är annan favorit som måste läsas på originalspråk och dansken Ole Frøslev tillhör samma skara.

Tyder förlagens ointresse på att historiska deckare och thrillers inte har en svensk marknad? För min egen del hoppas jag inte det och det finns positiva tecken. Mitt eget förlag, Historiska Media, gav förra året ut den första delen i en trilogi som utspelar sig i trettiotalets Berlin; ”Falskspel” av Philip Kerr och nu i januari släpper de ”Medan mörkret faller” av Anna Lihammar med en handling som tilldrar sig i trettiotalets Uppsala.



 

Kanske är det början till ett ökat intresse bland svenska deckarförfattare att vända sina blickar bakåt och bli ett alternativ till nutidens svenska deckarromaner som tenderar till att blir allt mer våldsamma och osannolika, och därmed, åtminstone i mitt tycke, ointressanta.

Bloggare: Set Mattson

Relaterat inlägg: Gästbloggare Set Mattsson        


Webbplats: Set Mattsson       

Ögon i omslagsonsdag

Åh, vad roligt det är att studera bokomslag. Jag älskar att botanisera och hitta sådana böcker som jag nästan glömt bort och som sedan får nytt liv bara genom sitt fina omslag.
Bloggen Bokpotaten delar mitt intresse och så gör många andra bloggar. Välkommen att följa vår "lek" och visa gärna dina egna omslag. Veckans tema är ögon.

 

Dessa omslag fyndade jag i min egen hylla. Kanske borde även Stjärnskådaren höra hit som ligger i min "läshög" i högra marginal.
Mest talande ögon i den här samlingen tycker jag att Maria Magdalena har. Marianne Fredriksson var på sin tid en mycket läst författare och jag tror att hon håller än. Men det var länge sedan jag läste något av henne.

Titelbyte och en breddad intrig

Ungdomstrilogin byter namn från Mormors Ring till Guldormens Rike. Första delen Där Svartfåglarna Dansar får en utbyggd och utvecklad intrig och fler karaktärer. På så sätt hoppas jag att boken får mer liv och att jag kan få mer närvaro i scenerna.

Det är nu nästan exakt ett år sedan jag jobbade med manuset senast och efter några vändor hos förlagen är det dags för mig att ta nya tag. Refuseringar är till för att få möjlighet att förbättra.
Jag kommer att tillföra en kamp mellan nutid och dåtid där huvudpersonen Anna riskerar att fastna i det förgångna. Det kommer också att tillkomma fler scener som utspelar sig på 1800-talet.




Läsarna kommer  att märka hur Anna växer och utvecklas i takt med sina uppdrag. För uppdrag är det, formulerade och framtvingade av människor som levde i en annan tid och som inte låter Anna vara ifred. Enda sättet för henne att få frid är att ta sig hela vägen fram och lägga till rätta det som blev fel långt innan hon föddes.

Relaterade inlägg:

• Svartfåglarna pockar på
• Jaba daba dooo
• Från split vision till totalt fokus
• Måndag och nya tag

Lyrans Tematrio bokprylar

Detta kunde jag bara inte motstå. Bloggen Lyrans Noblesser bjuder in till tema trio under rubriken bokprylar. Visst är böckerna i sig nummer ett, men vem tackar nej till sköna tillbehör.

Jag är en riktig kattok, så naturligtvis har jag bokstöd i form av katter.

Ibland kan det vara knepigt att hålla ut pocketboken ordentligt. Denna lilla plastbit är en riktig tuffing i all sin enkelhet.

Ytterligare en minipryl. Bokmärke med magnetlås. Ingen risk att det glider iväg ur boken.








Kul Tematrio. På det här sättet fick jag en paus i en annars ganska tråkig uppgift.

Måndag och nya tag

Idag kan jag ana en sol bakom molnen. Men vinden viner. Jag gillar måndagar. Arbetsveckan ligger där framför mig och jag är nyfiken på vad den kommer att bjuda på. Naturligtvis vet jag vilka uppgifter som ligger framför mig. Vad jag däremot inte vet är vart mina karaktärer tänker föra mig. Hur jag än styr upp mitt skrivande kommer det att hända saker utanför ramarna.

Jag är tillbaka till ungdomsromanen Mormors Ring/Där svartfåglarna dansar. Har bestämt mig för att bygga om den igen. Det är något som saknas. Närvaro! Den här boken ingår i mitt stora koncept, som jag formade för många år sedan och som sedan kommit i kläm mellan diverse noveller, följetonger, artiklar och reportage. Det där med bredd är nog bra, men spets är ännu bättre.

Springfloden i en smakebit på søndag

Idag är jag bjuden på 25-årsfest. Men först En Smakebit på Søndag hos bloggen Flukten fra Virkeligheten. Gör ett besök och ta del av alla fina smakbitar och delta gärna själv med några rader ur den bok du läser nu eller har läst tidigare.

"Och havet steg och stillnade, mörkt och blankt, under ytan blundade kvinnan. Det sista hon kände var en spark igen, liten och mjuk, mot insidan av magen."

Raderna är hämtade ur första kapitlet i Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind. Boken är den första i en serie om polisstudenten Olivia Rönning och den avhoppade kommissarien Tom Stilton. Den är också författarparets debut som romanförfattare och de har lyckats väl.

Trots att detta inte alls är min genre är jag trollbunden. Jag uppskattar ett gott språk, en mästerlig intrig och trovärda karaktärer även om det handlar om ond bråd död. Som läsare vävs jag in i handlingen och dras med i springfloden. Men än så länge har jag lite drygt halva boken kvar att läsa. Jag misstänker att jag kommer att bli rejält överraskad på slutet.

Gästbloggare Set Mattsson

Välkommen säger jag till dagens gästbloggare, Set Mattsson!

Jag får ofta frågan om vad det är för typ av böcker jag skriver. Med titlar som ”Ondskanspris” och ”Svekets offer” och med en polis som huvudkaraktär så har mitt självklara svar varit kriminalromaner. Men sedan träffade jag på en läsare som berömde mig för min första roman, men sedan tillade att hon inte gillade slutet. När jag undrade varför svarade hon: ”Det var då jag förstod att det var en deckare och jag läser inte deckare”.

 

Set Mattsson. Foto: Kim Ekvall.

Kulturjournalisten Bengt Eriksson har i tidningen Arbetet beskrivit mina böcker som ” … ett slags kollektivromaner med polisgenren som litterär form men där tiden och dess händelser – särskilt då kriminaliteten men därmed också samhället och efterkrigsstaden Malmö – betraktas, upplevs som med fasettögon.” Han fortsätter: ”Set Mattson skriver inga vanliga kriminalromaner med en deckargåta och en lösning. Han skildrar ett skeende: tiden som gick.”

Det är bara att inse att han har bättre koll på vad jag egentligen skriver än vad jag själv har haft.

När jag började skriva visste jag att det bara finns ett fåtal författare i Sverige som skriver historiska deckarromaner (om det nu är det jag skriver) och jag har ofta funderat på varför. Det finns ju ett brett intresse för historia bland svenska folket vilket inte minst den uppsjö av historiska tidskrifter som går att hitta i tidningsstånden är ett bevis på.

Kanske är det tiden som behöver läggas på research som avskräcker. Oavsett vilket är det förvånande med tanke på att genren är så stor i både Europa och USA och förhoppningsvis kommer vi att bli fler som i framtiden ägnar oss åt denna subgenre inom kriminallitteraturen.

Set återkommer med ytterligare ett inlägg inom kort.

Recensioner:

• Ondskans pris 
• Svekets offer

Webbplats Set Mattsson.