söndag 23 september 2018

Mitt emellan med ett ben i luften

Släkten har fyllt tio år! Alltså serien Släkten utgiven av Historiska Media, en svit med romaner, var och en skriven av olika författare, alla kvinnor. Första delen utspelar sig i vikingatid och nu är vi framme vid 1400-talet där Engelbrekt satte avtryck i den svenska historien. Tanken är att fortsätta fram till nutid. Mitt bidrag, Stenhuggarens dotter, är den sjunde boken i ordningen.
Vi författare turade över sundet, pratade på Lunds bibliotek och på Kulturen, vi träffade pressen och vi åt och drack gott. Kort sagt ett firande i dagarna två som vi sent kommer att glömma.

Nu är jag hemma och laddar batterierna innan det bär av till Göteborg och Bokmässan. Årets stora begivenhet som jag alltid ser fram emot. I år bor jag på hotell Lorensberg på lagom gångavstånd och jag åker hem redan fredag eftermiddag. Hem för att ta höst och fortsätta skriva.


måndag 17 september 2018

Min nalle

Det är något skumt med tiden. Ja, jag vet att jag ofta återkommer till detta ämne. Inte för att jag tror på det på riktigt men någon liten tidstjuv finns det allt i min närhet. Kanske kan det vara denna tingest som för några år sedan gick under benämningen "nalle".
För er som inte minns syftar jag på mobiltelefonen som likt en nalle följer med mig överallt. Är den inte med tycker jag att det fattas något ... får en känsla av att jag glömt ...

Periodvis tittar jag mycket på serier i telefonen och nu är jag inne i en sådan period. Är det någon som kommer ihåg teveserien "Six feet under"? Den är så häftigt morbid och suspekt att jag inte kan låta bli att titta.

Och snart kommer nästa säsong av "Outlander". Så fantastisk att det kryper under skinnet på mig. På tal om serie, ni vet väl att "Vår tid är nu" dyker upp i rutan igen nu i höst. Ett måste för mig och igår startade säsong två av "Springfloden".

Utredning klar! Tidstjuven inringad. Men jag intalar mig att det handlar om research ... För det är det väl?

måndag 3 september 2018

En karaktär i luren

Ni vet, Brian ... Prästen i Lånat silver och krossat glas, han ringde mig häromdagen. Nej, hans namn är inte Brian, men inte långt ifrån och han är präst i Huskvarna pastorat. Och likheter mellan honom och Brian finns det tydligen gott om.

Min första tanke var hjälp, vad vill han? Ställa mig till svars? Men nej ... När han skojat färdigt bjöd han in mig till en ekumenisk sammankomst där jag ska berätta om Huskvarnasviten.
Lite pirrigt är det allt med tanke på att Brian är en präst med vida ramar vad det gäller tro ... Och i Vaxade juveler och brända hjärtan har hans roll vuxit.

Nåja, nu väntar jag bara på att Felicia eller Jeanette eller .... ska materialiseras och stå på min tröskel. Efter "Brians" samtal överlever jag allt.