Kanske var det den nästan en timma långa morgonpromenaden som sparkade igång mig. Det är en vacker runda som jag och Snuttegubben kallar stora söderrundan, därför att det är den absolut längsta vägen för oss att ta oss till Södergård och hem igen.
Ärligt ska jag erkänna att den här bilden har jag stulit för just Snuttegubben, så bli inte förvånad om den dyker upp på hans blogg också. En helt sagolik skogsväg. Som ger massor med energi inför en lång arbetsdag.
Och energi lär jag behöva. Releasen för "Kyrkornas Hemligheter" närmar sig med stormsteg. Det innebär en massa planering, koordinering och logistik samtidigt som andra projekt inte får komma på efterkälken. Så nu ikväll skriver jag klart novell nummer 3. Här får ni förresten ett smakprov.
"De båda kvinnorna hade ett nära och varmt förhållande trots
att Thea skulle kunnat vara Jills mamma. Jargongen dem emellan kunde för en
utomstående lätt missuppfattas. Det lät mer rått än hjärtligt när de pratade
med varandra. Men undertonen var varm.
- Jag sätter en tjuga på att han kommer före tio idag med.
Thea skakade på huvudet, så att hennes naturligt blonda
lockar guppade hit och dit.
- Så mycket kaffe som han har bälgat i sig här och så många
bakverk som han har satt i sig, så kommer han snart vara fattig som en
kyrkråtta. Och han borde tänka på sitt kolesterolvärde.
Men Jill höll fast vid att den märklige mannen med laptoppen
skulle dyka upp.
Det såg ut att bli ännu en fin dag. Thea tog med sig
rengöringsmedel och en trasa ut för att gå lös på de få borden och stolarna som
utgjorde hennes trottoarservering. Medan hon gnodde på kom fler kunder
indroppandes, de flesta från högskolan. Trots att det var mitt i sommaren
pågick flera kortkurser av olika slag, vilket gjorde gott för Theas affärer.
Men hur det skulle bli sedan det visste hon sannerligen inte."
Nej, Thea vet inte vad som händer, men det vet jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar