onsdag 16 maj 2012

Ett manuskript

I min hand eller mer exakt i min dator har jag ett manuskript "Min är hämnden". Handlingen utspelar sig i Småland och i Europa under 1500-tal med Gustav Vasa och Dacke som kulisser. Texten är fascinerande på många sätt. Författaren har gjort en strålande research och besitter gedigna historiska kunskaper. Karaktärerna är intressanta och miljön rätt. Men här saknas något. Det är liv som saknas, de olika fiktiva personerna lever inte sina egna liv. De är hårt hållna av författaren, han vågar liksom inte släppa iväg dem på egen hand. Jag skulle vilja ge dessa 1500-tals figurer hjärt- och lungräddning. Helt enkelt blåsa liv i dem, få dem att gå sina egna vägar och se vad som händer då. Jag saknar även en väl markerad huvudperson. Det fanns en som aspirerade på titeln, men hon trillade av en häst i mitten av boken och dog. Det gjorde hon dessutom helt "by the way". Synd!
Jag har fått tillgång till detta manuskript bara för att läsa. Vid första anblicken tyckte jag "en halvbra story", men inte mer. Nu har personerna blivit verkliga och de skriker efter liv. Texten är inte min och jag kan inget göra.

Men jag dristar mig till att bjuda på en liten bit.

När skepparen höjde sin piska skrek slaven ännu högre och tog ett fastare grepp om Matteus varpå även Sigrid skrek av ilska. Pojken blev vit i ansiktet, han fick ingen luft när slaven håll honom så hårt mot sin egen kropp. Trots att Matteus sprattlade med benen i desperation lättade inte greppet. Alla stod som förlamade och stirrade på dramat som utspelade sig nedanför dem.
Ingen såg att broder Olov försvann och på nytt dök upp bakom de övriga på däcket ovanför corsican med en långbåge i handen. Sigrid kände hur det stack till i hennes öra samtidigt som bågsträngen sjöng. Slaven ramlade bakåt med en pil genom halsen, han försökte desperat riva bort den men lyckades bara öka blodflödet. Matteus låg panikslagen kvar intill mannens fäktande armar, men en stor och kraftig slav som satt intill tog varsamt upp pojken och lyfte upp honom till Sigrid. Slaven höll fortfarande ögonen nedslagna, men alla såg att han grät av sorg över den döende kamraten vid åran.

Åter till min verklighet, utanför fönstret skiner majsolen och här ser ut att kunna bli en fin dag.


Efter en del arbete vid datorn hoppas jag få en stund över att njuta av trädgårdsarbete av något slag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar