Ännu ett uppvaknande.

När ska jag skriva om det inte ska ske nu. Livet är skört. Vad är det som hindrar mig egentligen? Alla saker som tycks vara måsten eller är det där med brödfödan? Att vara författare är förenat med att skriva först, sedan vänta på förläggare som ska säga sitt. Det senare tar nästan längre tid än själva hantverket, skrivandet. Sedan ska det gå i tryck. Sist men inte minst ska författaren få betalt och det sker för de flesta författare i november med ett års eftersläpning. Det är därför som jag skriver romaner och artiklar för vecko- och månadspress. Och liksom aldrig kommer till skott med det som ligger mig varmast om hjärtat. Ännu en sommar har gått utan att jag har vandrat på Holavedsleden.
Vem är det som Kerstin ser i skogsbrynet? Och vad är det som de bär på? Ett jaktbyte? Jag vet och jag vill så gärna att ni andra ska få veta också. Just nu önskar jag mig ekonomisk frihet att skriva det jag brinner för.

Humlefall 1707

Och så sitter jag här då och skriver en roman för veckopressen när jag hellre vill lära känna  mina Holavedsbrudar lite bättre. Dessutom skriver jag nutid. Men de som bestämmer har bestämt att läsare av romaner i Hemmets Veckotidning vill läsa om nutid, inte dåtid. Därför skulle mitt dygn behöva minst 48 timmar så att jag kunde göra både och. Men ett smakprov ska ni få. Det är en av flera provstarter eller ska jag kalla dem upptakter till romansviten om Holavedsbrudarna.
Kvinnan förde undan en hårtest som fladdrade framför hennes ögon och skymde sikten. Med en ryckig rörelse försökte hon fästa den bakom det vänstra örat. Men hennes ostyriga hår var lika lynnigt som humöret och hon lyckades sällan med att tygla vare sig det ena eller det andra. Kerstin tittade otåligt bort mot skogsbrynet. Vad var det som gjorde att han dröjde? Han borde varit här nu. Hon skymtade en rörelse mellan träden. Det var två män som kom. De bar eller snarade släpade på ett otympligt byte. Ingen av dem var Per.

Ett uppvaknande

Tänk vad tiden går fast det är nu som gäller. Fick ett mail häromdagen från en kvinna som gjort ett tillfällighetsfynd i boken "Inspiration för släktforskare". Där hade hon funnit svaret på gåtan om hennes ana Brita Månsdotter. Tänk vad som kan hända om man bara slöbläddrar i en bok på ett bibliotek.
Händelsen har också fått en effekt på mig, ett slags uppvaknande där jag plötsligt inser att Holavedsbrudarna fortfarande lever och pockar på uppmärksamhet. Jag har varit lite ofin och lämnat dem därhän till förmån för "Kyrkornas Hemligheter".
Idag fick jag även veta att en av mina systerdöttrar styrt kosan mot Mickelstorp och ett traktorrace. Nu är det inte de gamla traktorerna som intresserar mig utan snarare är det så att en gammal gåta aktualiserades. Vad är det för samband mellan Olstorp i Vireda och Mickelstorp i Adelöv? För ett samband tror jag nog att det finns, ett samband som också har en avlöpare till Ryd.
Nu när hösten kryper allt närmare blir det dags för mig att kura skymning och mysa tillsammans med Kerstin, Karin och Catharina. Nu ska de få börja att berätta sin historia.

Hustrun i Brummesmålen.

Så har jag då följt det spåret som jag kallar "Tingstadspåret" på riktigt deckarmanér. Det började med en liten diskret notering i dödboken gällande hu Kerstin Persdotter, som dog i Brummesmålen 1705 i en ålder av 64 år. Noteringen talade om att hon kom från Tingstad. I mitt bakhuvud visste jag att det fanns något någonstans om denna by i Östergötland bland mina omfångsrika anteckningar.
Inom ramen för födelseböckerna i Adelöv socken får Nils och hans hustru i Brummesmålen ett barn 1690 och bland faddrarna finner jag hustru Sigrid från Hult. Och nu har jag ägnat mig åt att fantisera kring en så svag koppling som tillnamn. Sigrids make Sven heter Persson precis som hustrun i Brummesmålen. Med hjälp av domboksanteckningar, födelse-, vigsel- och dödböcker får jag veta att det i Tingstad i Ödeshög socken på 1640-talet levde en man som hette Börje Svensson. Förmodligen är han far till den Per Börjesson som ett årtionden senare figurerar i ett händelseförlopp i domboken. Per i sin tur fick nog en son Johan Persson någon gång vid 1650-talets mitt. Min gissning är nu att Karin Persdotter som dog i Brummesmålen var en äldre syster till Johan.
Så här långt är allt gott och väl. Men döm om min förvåning när jag gjorde, som min vana trogen, några fadderkontroller. Vi vänder tillbaka till paret i Humlefall. När Kerstin Svensdotters (Sven i Hults dotter) make avlider gifter hon strax om sig med en Lars Larsson från byn Ryd. De får två gemensamma barn. Förste sonen föds i Humlefall, den andre i Amundeby i Stora Åby år 1712. Bland faddrarna finns hustru Kerstin Johansdotter och drängen Erik Johansson från Tingstad, son respektive dotter till Johan Persson i Tingstad. Kanske en tillfällighet, men en tillfällighet med efterföljare.
Erik Johansson blir själv far vid minst sex tillfällen och vid fyra av dessa figurerar folket från Amundeby som faddrar, det vill säga Kerstin Svensdotter och hennes familj. De är också faddrar när Eriks syster Karin får barn. Hur hänger nu detta ihop? Släkt är de på ett eller annat sätt, frågan är bara hur. Jag ska låta detta faktum få gro några dagar och hoppas på att det dyker upp fler lösa boliner som pekar åt samma håll.

Jakten går vidare.

Kerstin Svensdotters syskon börjar verkligen gå mig på hjärnan. Hela eftermiddagen har jag suttit och gjort tabeller över var folket från Hult har varit faddrar. Det dyker upp en del intressanta aspekter när man får se uppgifterna sammanställda.
Ett mycket tankeväckande mönster uppstod vad det gäller den gamle Lars i Ryd, vars son Lars gifter sig med Kerstin Svensdotter då hennes förste make har gått bort. När Lars den äldre i Ryd får barn är folket från Hult faddrar mycket frekvent. Men rydarna är med något undantag inte faddrar i Humlefall och i Hult föds inga barn under den här tidsperioden. Faddrar från Hult som uppträder hos Lars i Ryd är både det äldre paret Sven och Sigrid samt ett gäng pigor och drängar.
När Per och Kerstin får barn i Humlefall är som jag tidigare nämnt pigor och drängar från Hult faddrar men aldrig Sven eller Sigrid. Detta säger mig att det förmodligen föreligger något släktskap mellan Ryd och Hult i den äldre generationen. Får titta närmare på detta en annan gång. Men jag har en gammal teori som måste prövas.
Mina tabeller har också avslöjat att drängen Jonas från Hult kan ha gift sig med en Anna och flyttat till Dockarp. Dessvärre dör Anna förmodligen 1696. Det kan sedan vara denna Jonas som först dyker upp i Mölarp och därefter i Puttestugan. För att kunna verifiera detta tänkte jag ta mig en titt i mantalslängderna, men det får jag spara till en annan gång.

En skönlitterär kullerbytta

Kanske är detta upptakten till någon av mina böcker. Inte en aning egentligen men jag bjuder på ett smakprov av vad som kanske kommer.

"I en annan tid satt en medelålders kvinna djupt försjunken i tankar. Det enda som hördes var datorns stilla surrande. Runt hennes hals hängde ett säreget smycke av guld. Hennes ögon var fixerade vid den upplysta skärmen. Hon hade svårt att tro på de uppgifter hon fått fram. Hur kunde detta vara möjligt? Skulle hennes ana dött två gånger? Här måste föreligga ett fatalt misstag. Eller? Skulle svaret någonsin återfinnas?

Kvinnans fingrar snuddade vid medaljongen. Det var inte ofta, som hon bar den. Kedjan var tunn och sliten. Förmodligen hade där funnits ytterligare en berlock. En tom ögla skvallrade om detta faktum. Hon reste på sig och gick mot köket. När hon ett par minuter senare återvände med en kopp kaffe i handen hade dataskärmen slocknat. Irriterat klickade hon på musen. Det flimrade till framför hennes ögon och ett helt nytt dokument öppnades. Förvånat satte hon sig ner och började läsa. Tid och rum försvann medan hon sjönk allt längre in i ett tidigare århundrade." 

Kerstin Svensdotters syskon

Inte var det helt lätt att hitta Kerstin Svensdotters syskon och halvsyskon. Några teorier kan jag dock bjuda på. Bland halvsyskonen tror jag mig ha funnit en Karin Svensdotter och  hennes två börder Per och Lars. Dessa personer är faddrar till Per Larssons och Kerstin Svensdotters barn som föds i Humlefall. Drängen Nils från Hult ställer till lite problem, även han en fadder. Mycket tyder på att han faktiskt heter Larsson i tillnamn och gifter sig med Anders Arvidssons änka i Humlefall i början på 1700-talet. Kanske kan han vara son till Sigrid Nilsdotter (Sven Perssons tredje hustru i Hult) i ett tidigare äktenskap? Eller är han bror till Per Larsson rent av? Jag vet inte riktigt hur jag ska få svar på dessa frågor, men hittills har jag haft tur vid läsning av domböcker och småprotokoll. Tror att jag fortsätter att sätta mitt hopp till dessa utmärkta källor.
En misstanke till, den där Olof Svensson i Humlefall, kanske är han bror till Kerstin? Vem har någonsin påstått att släktforskning är tråkigt?