tisdag 10 maj 2016

Manglade dukar och vikta servetter i verkligheten

Verkligheten kan överträffa dikten. Det är inte så konstigt att jag ibland har svårt att se var gränsen mellan fantasi och icke-fatnasi går. I Manglade dukar och vikta servetter har jag diktat ihop en händelse som jag inte kunde betrakta som annat än ytterst märklig och osannolik. Ni vet en sådan där grej som bara kan hända i böckernas värld. Men idag har det inträffat ... inte exakt som i boken men parallellerna är många och med en rysning löpandes utmed ryggraden kan jag inte bortse ifrån tanken på självuppfyllande profetior.
Vad det är kan jag inte berätta utan att spoila boken ... så allt jag har att säga är att tålamod i vart fall är en dygd.


2 kommentarer:

  1. Det var ett väldigt kryptiskt inlägg!
    Jag var och lyssnade på Kristina Sandberg då hon pratade med en liten grupp bokbloggare om sin tredje bok i serien om Maj. Jag hade då precis börjat på boken, så jag visste inte precis allt den innehöll. Döm om min förvåning när hon i detalj beskriver ett avsnitt ur mitt eget liv! Med musik och allt! Jag blev djupt tagen, för det var min farmor hon pratade om - även om hon trodde hon pratade om Maj, hehe - och det var både vackert och skrämmande på samma gång att likheterna i en given situation var så stora.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fascinerande när fantasin möter verkligheten på ett så tydligt sätt.

      Radera