Blötsnö, ishalka, storm och regn. Vad är det för vinter vi har. Hör hur vindarna från söder vispar runt i trädtopparna och det varnas för 17 - 18 sekundmeter i byarna. Jag vill inte ha fler strömavbrott nu och den fasta telefonen är fortfarande tyst efter Egons besök. Mobilnätet svajar.
Nu på förmiddagen kom jag att tänka på det här med upprepningar i böcker. Alltså tycker jag för det mesta att det är förfärligt jobbigt när en författare om och om igen berättar samma sak. Jag brukar tänka att det där vet jag ju redan.
Men när jag läste den första boken av Set Mattsson som var hans andra (varför ta saker och ting i rätt ordning) upptäckte jag att han upprepar och upprepar och upprepar och jag tycker att det är helt okej. Att nästan alla hans karaktärer röker (det är 1940-tal och då rökte alla överallt) påpekas det på i stort sett var och varannan sida.
Läsaren får också veta att de tänder cigaretter, slår av askpelare och släcker cigaretter. Detta är genomgående i hela trilogin. Och jag tycker att det är okej. Det bidrar till och med till känslan av äkthet.
Varför är det då inte okej när Ayla i Stäppvandringen älskar med sin Jondalar sida upp och sida ner. Varför suckade jag då djupt och hoppade över några sidor där gräset vajade i takt med älskogen?
En fråga som jag inte har något svar på, men jag skulle verkligen vilja veta.
Haha vad kul att vi båda skrivit om Ayla nästan samtidigt. Jag kan svara. Därför att liggandet inte var något som skedde i förbigående utan det tog ju alltid sån jäkla tid. Sida upp och sida ner av förspel och gud vet allt. Kul i början men sen skummade man förbi det och gick snabbt vidare i storyn istället =)
SvaraRaderaNä, i förbigående var det sannerligen inte :).
Raderatja, just rökning vill jag inte läsa om alls....
SvaraRaderaEgentligen inte jag heller, men boken skildrar 40-talet och då röktes det hejdlöst, så därför tycker jag att det passar in.
RaderaHar läst Mattsons första (tror jag det var) och att det upprepades hade jag nog kunnat stå ut med, men att det beskrevs så i detalj... Fick ju psykbrott! Håller med om Auels sexskildringar, för mig var problemet att det var så långa, man kunde utan problem bläddra förbit en tio sidor på raken för det enda som hände där var att de låg ytterligare en gång med varandra... förde ju inte direkt handlingen framåt.
SvaraRaderaIntressant efter som jag gillar Sets upprepningar. Vad är det som gör detta? Kajsas bokblogg (https://kajsasbokblogg.wordpress.com/) tycker som du. Kanske skulle vi diskutera vidare :).
Radera