tisdag 2 juli 2013

Konsten att skriva en hel roman del 1

Vi är många som drömmer om att bli författare. När kan man kalla sig författare? Jag drömde under många år samtidigt som det hände att jag blev sittande i något väntrum eller hos frissan. Då läste jag noveller och kortromaner i veckotidningarna. Jag stönade över hur dåliga de var och visste att jag kunde bättre.
Men det tog tid innan jag visade att jag kunde bättre. När jag väl gjorde det fick jag snabbt luft under vingarna. Jag sålde fem noveller på ett bräde till en av landets största veckotidningar. Sedan var jag på banan.
Jag skrev också reportage och artiklar för en rad tidningar. Men jag kallade mig skribent. Än idag och med två utgivna böcker - ej romaner - i bagaget stakar jag mig lite när jag ska säga att jag är författare. På något sätt har jag fått för mig att jag måste kunna försörja mig på skrivandet för att kunna kallas författare. Om så vore fallet skulle vi inte ha många författare här i landet.
Nidarosdomen i Trondheim. Här ber Gunilla sina böner.
 Det var inte detta som inlägget skulle handla om utan konsten att skriva en hel roman. Ett omfattande ämne som knappast ryms i ett blogginlägg. Jag har under flera års tid brottats med olika manus utan att komma till slutet. Nu är "Min är Hämnden" så färdig att den om några veckor kan visas för förlagen. Tack vare Kjell och mina co-writers har jag fått uppleva ett färdigt skönlitterärt manus.
När jag nu arbetar med "Min är Skulden" går jag helt för egen maskin och tänkte dela med mig av mina vedermödor och ge tips och tankar till alla andra som också kämpar på med sina texter.

Uppstarten har gått stick i stäv med vad alla experter påstår. Jag har ingen synopsis, jag har en vag plan i min hjärna och några karaktärer som följer med från första delen. Ny karaktär är Gunilla som jag skriver om just nu. Vilket kapitel befinner hon sig i? Vet inte. Vilken roll kommer hon att spela? Hmm... det får jag se. Hur kommer detta att sluta? Som en storsäljare av rang bland historiska romaner!

Andra relaterade inlägg:

4 kommentarer:

  1. Jag har precis läst ut Turning Pro av Steven Pressfield och det står utom allt rimligt tvivel att jag fortfarande befinner mig på amatörstadiet, det vill säga att jag hellre läser e-mail (eller någonting annat oviktigt) än att skriva på de projekt jag har för handen.

    Recension av den boken kommer på lördag.

    En viktig sak som han tar upp (liksom Jeff Goins) är rädsla och det är just den som håller mig tillbaka från att skriva den roman som jag har gått och tänkt på i 5 - 6 år. Jag vet dock med bestämdhet att jag kommer att behöva jobba mycket med en outline innan jag sätter igång med själva skrivandet, att planlöst sätta mig och skriva (även om det bara är ett blogginlägg) fungerar inte för mig. Dessutom måste jag träna bort att skriva och editera samtidigt. Det går inte men ändå försöker jag varje gång.

    / Annika (http://alkb.se)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så intressant att läsa om hur olika vi alla är inför skrivarprocessen. Jag har också bekymmer med att inte editera samtidigt som jag skriver. Men nu har jag äntligen blivit lite bättre på det.
      Försöker att bara skriva på flödigt och ymnigt. Redigera lovar jag mig själv att göra senare :).

      Radera
  2. Ja, det gör jag också men dåliga vanor är svåra att arbeta bort :-)

    Annika (http://alkb.se)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar trösta mig med att det hjälper att träna.

      Radera