Historiska romaner, det är mitt liv

Dagens rubrik är väl föga överraskande. Det är så det är, antingen skriver jag själv eller också läser jag andras. Detta då blandat med noveller, kortromaner och artiklar för brödfödans skull. Allt i en salig röra, men ändå strukturerat på något egendomligt sätt.
Skulle önska att jag hade mer utrymme, läs tid att tipsa om historisk litteratur av olika slag. Till min stora lycka hittade jag dessa tre gästinlägg hos Bibliophilia. 

• Historiska äventyrsromaner del 1
• Historiska äventyrsromaner del 2
• Historiska äventyrsromaner del 3 

Istället för att läsa en roman ska jag fördjupa mig i den svenska reformationen och då specifikt kika närmare på förlorarnas historia. Inte helt trist det heller. Det finns för övrigt en spännande bok i ämnet med just titeln, Förlorarnas Historia av Magnus Nyman.

Titta gärna närmare på den här.

Flickan med pappersblommorna

Strax innan årets Bokmässa i Göteborg kom Maria Gustavsdotter ut med sin andra bok om Aurora Ekblad, en ung ogift kvinna med smak för detaljer. Kulisserna utgörs av kuststaden Uddevalla i ett tidigt 1800-tal. Maria är säker i sin research och här kan förmodligen många uddevallabor känna igen sig.

"Flickan med pappersblommorna" är en fristående fortsättning på "Flickan på kyrkogården". Båda böckerna är pusseldeckare a la Agatha Christie.
Maria tar ett intressant och lite annorlunda grepp genom att lägga till ett "jag" som delar med sig av sitt liv helt utanför den allvetande berättarrösten. Det här jaget är ett extra spänningsmoment, som driver läsaren framåt i boken.
Maria använder äldre ord och uttryck i lagom proportioner, vilket gör att läsaren känner sig förflyttad bakåt i tiden. Detta utan att texten blir stabbig och svårläst.



Huvudpersonen Aurora är enligt min mening stundtals lite blek, hon borde tagit mer plats och agerat mer aktiv detektiv.
Kartan över Uddevalla och personregistret i början av boken ger pluspoäng.

Personligen tycker jag mer om Maria Gustavsdotter i trilogin "Fem pärlor till Jungfruns krona" där hennes berättarkonst blommar ut på ett helt annat sätt. Likaså "Helenas Hämnd" där Maria visar sin verkliga storhet som författare.

Flickan med pappersblommorna finns att köpa här och här.

Relaterade inlägg:

• Flickan med pappersblommorna i en smakbit på söndag 
• Helenas Hämnd av Gustavsdotter

Liza Marklund i morgonsoffan

Vid mitt morgonkaffe möttes jag av Liza Marklund i TV-rutan. Deckare är som bekant inte riktigt det jag väljer att läsa i första hand, såvida de inte utspelar sig i historisk miljö. Men när jag hörde Ibsen och "Ett dockhem" nämnas lystrade jag till.

Liza Marklund

Liza berättade att hon hämtat inspirationen till sin senaste bok "Lyckliga Gatan" från Ibsens Nora som lämnar sin man och sina tre barn genom att gå ut, slå igen dörren och försvinna.
Där Ibsen satte punkt har Liza så att säga fortsatt att skriva. Tanken på hur en kvinna kan överge sina barn för att hon vill, lockade Liza till en fortsättning.
En intressant tanke, som hon i och för sig inte är ensam om, men ett tema som kan landa precis var som helst.




Nog är det så att det mesta, för att inte säga allt, redan är omskrivet i litteraturen. Att hitta något helt nytt är inte längre möjligt. Men det går att vrida och vända på allt och hitta nya vinklar, tillsätta ingredienser där de inte väntas dyka upp och sedan röra med den stora sleven. Då blir det till en ny brygd att läppja på.
Tankar som jag tar med mig utmed den väg som jag vandrar i skapandet av "Min är Skulden".

Bokbloggsjerka vecka 40

Nu jerkar vi igen. Den som vill hänga på börjar på Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Veckans fråga :
Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!

Klostret i Varnhem.

Jag älskar verkligen miljöer av alla de slag och ändå väljer jag en som ligger mig nära rent geografiskt.

Om och om igen återvänder jag till den värld som Jan Guillou målar upp i böckerna om Arn och jag syftar på tempelriddarens hembygd, Västergötland.

Hit åker jag ofta och det är här som jag drömmer mig bort. Hela landskapet är fullt av lämningar från fornstora dagar och det är inte svårt att inbilla sig att den danska hären gömmer sig bakom kullarna i söder.





Också "Drottningkronan", som jag gillar starkt utspelar sig i Västergötland. Så det kanske inte är så konstigt att jag förlagt en del av handlingen i "Min är Skulden" till dessa trakter. Men jag har flyttat mig flera hundra år framåt i tiden. Och Varnhems storhetstid är över.

För alla som gillar historiska miljöer rekommenderar jag en sväng i Arns fotspår.

I min värld blir två plus två kanske fem?

Nu gör jag en helomvändning. De sex kapitel som är klara i "Min är Skulden" får helt sonika en annan inbördes ordning. Och kapitel ett upplöses och försvinner ut i det blå. Nu blir det så mycket bättre. Läsarna får följa tre parallella historier som löper samman i gemensamma beröringspunkter, vilket utlöser nya parallella skeenden.

Allt sker med den svenska reformationen som kuliss och med kung Erik XIV på tronen.
Mina karaktärer hamnar mitt i det Nordiska Sjuårskriget och deras lojaliteter ställs på sin spets. Vem är fiende och vem är vän? Kan någon lita på Simon? Litar han på sig själv?
Det här är så spännande så jag skulle verkligen vilja stänga in mig och bara skriva, men det får anstå till nästa vecka. Först har jag lite annat som måste klaras av.







Planen är en trilogi, men den måste ha ett namn. Det är en släktskröna som löper över flera generationer och genom många länder. Nåja, rätt som det är har jag namnet skrivit med eldskrift över himlavalvet.

Relaterat inlägg: Tillbaka till "Min är Skulden"

Tillbaka till "Min är Skulden"

Idag är första dagen på en ny arbetsperiod för "Min är Skulden". Jag har saknat karaktärerna, det erkänner jag villigt. Och jag har saknat 1500-talet även om det är en period som vissa förläggare anser ointressant vad det gäller skönlitteratur. Hur kan den tid då den svenska reformationen pågick som bäst vara ointressant? Det här är en epok då mycket förändrades för alla.

En medeltida kyrkointeriör.

Naturligtvis var  förändringarna spridda över tid och vissa tog tre generationer eller mer innan de var genomförda fullt ut. Men det var en omvälvande tid då Sverige blev alltmer centralstyrt och kungamakten växte sig stark.
I skuggan av religionsstriderna i maktens korridorer pågick vardagen i både slott och koja. Här var födelse och död ständigt närvarande. I detta Sverige söker en ung toskansk kvinna sin morfar. Hon möter sitt eget inre och de demoner som hemsöker släkten. Och kanske möter hon också kärleken?




Nu trycker jag gasen i botten och siktar på en deadline i slutet av året.

Relaterade inlägg:

• Bergkvara slottsruin
• Inglinge hög i verkligheten
• Research i Varnhems klosterkyrka
• Romanens första meningar
• Om Bibelns roll i konsten att skapa en boktitel

Boken, ett livselixir

En värld utan böcker skulle inte kunna vara möjlig för mig. Det skrivna ordet öppnar dörrar och bygger broar. Utvecklingen går fort nu eller kanske är det avveckling. Nej jag vill tro på framtidens bok, den som finns i etern och som färdas med blixtens hastighet. Snart kan vi när som helst och bara några klick bort ha en ny bok att läsa eller lyssna till.
Trots detta är den fysiska boken viktig för mig. Den lyfter mitt hem och den är en del av inredningen. Jag tycker om att ta på mina böcker, att vrida och vända på dem och att damma dem ibland. Det där sista var bara lite ljug.

Jag gillar inredning och då blir böckerna ett bra verktyg för att skapa blickfång. Ett blickfång som också ofta blir en snackis.
Och jag erkänner villigt att i min värld är ett hem utan böcker, ett hem där något saknas.