"Svekets offer" i en smakebit på søndag

Det regnar och det regnar. Ett riktigt läs- och surfväder, vilket kan vara skönt så här emellanåt. Läser "Svekets offer" av Set Mattsson. Och vad kan väl passa bättre än att dela med mig i  en smakebit på søndag.




Set Mattsson debuterade våren 2012 med kriminalromanen "Ondskans pris". Denna har jag ännu inte läst, men däremot så är jag mitt uppe i den pur färska "Svekets offer". Redan från första raden dras läsaren med i ett härligt tempo i efterkrigstidens Malmö. Ett mord begås, som kommer att få betydelse för långt fler människor än vad som anas i inledningen.
Min smakbit är hämtad från andra kapitlet sidan 14.

"En frän krutdoft stack i näsan och hans hand skakade när han satte den varma pistolpipan försiktigt mot tinningen, andades djupt och tryckte av. Ett svagt klick. Det var allt. Tre patroner. Det skulle ha räckt."

Jag återkommer till denna bok med en mer täckande beskrivning och recension när jag läst klart. Men redan nu kan jag avslöja att den har slagit an en sträng i mitt inre. Och detta trots att den är en kriminalroman.

Bokbloggsjerka vecka 33

Aj då! Det här var inte helt lätt. Veckans fråga hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg låter sig inte besvaras så där rakt av.

Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?



Ibland roar jag mig med att slå upp ord i Bra Böckers Lexikon från 1970-talet. När jag tittar på ordet kliché finner jag en 14 rader lång förklaring som handlar om tryckkonsten. Därefter står det " I överförd bemärkelse innebär kliché ett stående uttryck eller en utsliten fras".

En annan sorts kliché.

Då tänker jag så här, att använda en kliché kan på ett enkelt sätt och med ett fåtal ord förklara något så att det blir lätt att förstå. När en författare använder sig av klichéer, vilket de flesta gör någon gång, handlar det kanske inte om att "komma undan". Utan är ett hjälpmedel för att läsaren enkelt ska förstå vad författaren vill ha sagt.


Återfinns klichéerna i dialog, så handlar det nog snarare om att visa på vem karaktären är än att författaren tar en genväg.
Men denna utläggning var inte svaret på frågan. Jag minns att jag en gång läste en roman (troligen Harlequin) där jag reagerade på alla klichéer. Men boken var ruskigt dåligt översatt och det kan lika väl ha varit översättaren som författaren. Synd att jag inte kommer ihåg varken titel eller författare, det hade varit kul att läsa originalet.
Bättre än så blir inte mitt svar denna vecka.

Peter Robinson

Då har jag slagit ihop "Efter alla år av saknad" av Peter Robinson. Kriminalromaner hör inte till den genre jag vanligtvis väljer, men det händer då och då. I det här fallet var min avsikt att studera hans sätt att beskriva i första hand karaktärer och i andra hand miljöer.
Lika bra att jag erkänner att jag fångades av själva storyn på ett tidigt stadium. Jag tävlade med Alan Banks och hans kvinnliga kollegor om att lösa gåtorna med de två försvunna tonårspojkarna. Och jag var så säker på att jag lyckats ända fram till slutet. Tji, där fick jag.

Yorkshire dales, hemmaarena för Alan Banks.

Herr Robinson får plus för sina karaktärsbeskrivningar. De fick mig att se personerna framför mig och i de flesta fall uppträdde dessa också precis så som jag kunde förvänta mig.

Men när vi kommer till miljön så blir det minus. Det var inte så här som jag upplevde landskapet och inte heller fick jag någon klar bild om hur staden Peterborough såg ut, varken i nutid eller då det begav sig på 1960-talet.

Men sammantaget blev det 1 - 0 till Peter Robinson i första ronden mot mig. Det är inte otroligt att jag så småningom tänker gå rond två också.

Ett loppisfynd, på sätt och vis

Idag har jag valt att andas och att läsa, för att i morgon fortsätta med "Min är Skulden". När jag städade bland mina mappar i datorn fann jag några noveller som blivit bortglömda. Efter en närmare titt var de tämligen gångbara och har fått gå iväg för påsyn hos några redaktörer.

Här sitter jag i min stuga och klappar min katt.

Det fanns också en mapp som hette "Jul på Johannelund". Innehållet visade sig vara en uppstart till en kortroman i juletid. Jag började läsa, riktigt spännande var det. Temat, det klassiska men med en annorlunda vinkling och miljön var en loppis. Kul! Tänk att jag hittat på det här!
Nåja, inget färdigt material på långa vägar, men det kan bli. Alltså skriver jag istället för att läsa. Inte så otippat och så får det bli. Andades gjorde jag före klockan 12 och läsa Peter Robinson kan jag göra ikväll.




Just nu inser jag att jag är en mycket privilegierad människa, som på detta sätt kan vända min kappa efter vinden. Och jag kan bestämma mig för att fika ihop med ett av barnbarnen här och nu.

Konsten att skriva en hel roman del 5

För mig är det inga större bekymmer med att komma igång med en roman. Jag kan också researcha och skriva synopsis med god disciplin. De första kapitlen brukar inte heller vålla några problem.
Det är sen det händer. Saker och ting tränger sig liksom emellan. Jag har svårt att inte hoppa runt bland mina olika projekt och svårt att fokusera. Det gick bra medan jag arbetade med "Min är Hämnden". Förklaringen tror jag finns att finna i att jag hade ett grundmanus att utgå ifrån.
Det har jag inte när det gäller "Min är Skulden". Men nu ska jag allt lura mig själv. Jag gör ett grundmanus, som jag sedan använder på samma sätt som jag använde den ursprungliga texten till "Min är Hämnden".

Observera det ludna skärmstödet.

Jag skiftar ofta arbetsplats och det funkar fint för mig. Mitt viktigaste redskap är laptopen. Många trivs bäst med att ha en fast plats att skriva på, men efter tio år i "branschen" har jag förstått att jag tillhör de ombytliga.




Vid närmare eftertanke behöver jag bara bygga ut min fylliga synopsis (som jag inte ens ville ha från början), så har jag en utmärkt plattform att stötta mig emot.
Jag gillar att dela med mig av goda råd, som till syvende och sist är mest riktade till mig själv. Hjälp till självhjälp är jag benägen att kalla metoden.

Relaterade inlägg:

• Konsten att skriva en hel roman del 1
• Konsten att skriva en hel roman del 2
• Konsten att skriva en hel roman del 3
• Konsten att skriva en hel roman del 4

Ett säljande brev till bokförlag

Då är jag framme vid det där brevet med stort B. Det som ska följa med manuset till förlagen. Det är inte första gången jag skriver ett sådant brev och just därför vet jag hur mycket det betyder att jag valt de rätta orden och lagt tyngdpunkten på betydelsebärande delar.



För att få lite inspiration plockade jag fram ett gammalt nummer av tidningen "Skriva". Närmare bestämt nummer fyra från förra året. Där fanns ett uppslag, som innehöll några godbitar, men jag behöver mer kött på benen.
Tidningen "Skriva" rekommenderar jag för övrigt varmt till alla skrivande människor på alla nivåer.






Skapar mig själv en alldeles egen lathund för säljande brev till förlagen och delar med mig av några centrala punkter.

• Beskriv kortfattat vad det är för en bok du har skrivit. Ange genre, tidsperiod och gärna tänkt målgrupp.
• Presentera dig själv, alltså författaren. Kom ihåg att visa att du tänker dig en framtid som författare och att det finns mer att hämta i din pipeline.
• Ge ditt verk en genomtänkt titel och beskriv dess bakgrund och innebörd.
• Skriv kort och kärnfullt.
• Kom ihåg att ange dina kontaktuppgifter.
• Sist men inte minst gör som förlagen önskar. Vill de ha en papperskopia av ditt manus ska de få det. Är det ett e-dokument de önskar, ge dem det.

Då skrider jag till verket. Sedan inleds en period av väntans tider. Tur att pipelinen är fylld till brädden, så att jag kan sysselsätta mig.

Tre på tre

Har hängt på denna roliga utmaning från Pocketlover. Funderade fram och tillbaka på vad jag skulle välja som mina tre på tre. Eftersom jag är inne i en riktig skrivarperiod kände jag instinktivt att det borde vara något lättsamt, lättläst och lagom spännande.
Ett säkert kort i dessa sammanhang är Tamara McKinley. Mitt val föll på följande tre titlar, som med det snaraste ska inhandlas. Innehållsbeskrivningarna är hämtade från Adlibris.



En gripande roman om förbjuden kärlek och nybyggarnas Australien. Cornwall i England, 1768 När unga fiskardottern Susan Penhalligan och adlige Jonathan Cadwallader blir är det en allians som strider mot alla konventioner. Trots det drömmer de om en…

Läs mer här.

Romantik och färgstarka karaktärer i nybyggarnas Australien. De modigas rike sammanflätar bästsäljande Tamara McKinley några nybyggarfamiljers livsöden med aboriginernas kamp för överlevnad i en förändrad värld. Resultatet är en rik, spännande och r…

Läs mer här.

Ett överraskande arv, en gammal familjehemlighet, en kärlek som vägrar att dö Fleur och Greg MacKenzie tycks ha fått allt. De är unga, vackra, framgångsrika och djupt förälskade. Fleur arbetar som arkitekt, Greg är kirurg och de bor i Brisbane, Aust…

Läs mer här.




Jag köper gärna mina böcker eftersom jag är dålig på att lämna tillbaka till biblioteket. Sedan älskar jag verkligen att titta på dem i mina hyllor. Jag kan gå en sväng och njuta och dra med fingrarna utmed bokryggarna.