Nu ska jag bara se till att komma igång på gymmet också. Jag riktigt längtar, men det är ändå svårt att komma över tröskeln liksom. Ni vet det där steget som krävs för att få på sig träningskläderna och sätta sig i bilen ...
Och det handlar inte bara om rörelse utan också om maten. Det är så lätt att falla ur när den ena festligheten avslöser den andra. Innan jag stoppar något i munnen brukar jag tänka: Är detta något som tillför min kropp något av värde? Om svaret är ja, äter jag. Är det nej, avstår jag. Det kan också bli ett ja om det är något jag tycker har andra värden utöver nyttigheten eller om situationen som sådan blir extra trevlig om jag väljer att ta den där munsbiten.
Dessa ställningstaganden har jag sedan början av december fullständigt struntat i och reslutatet har förstås inte låtit vänta på sig. Det bästa recept som finns är att återgå till vardagen. Och det är det jag gör nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar