Jag har nått den punkt i manuset "Stenhuggarens dotter" där jag inser att det är dags att börja fundera över begränsningen. Utan vidare skulle jag kunna fortsätta att följa Sissela och den gren av släkten där hon befinner sig under mycket längre tid. Men det är inte meningen.
Nu ska jag fokusera på att knyta ihop säcken på ett sätt som gör att den visar på ett avslut men är lagom öppen för nya vägar och nya tåtar att dra i för den författare som skriver efter mig. När det är gjort börjar jag om från början. Jag ska städa i min text, jag ska lägga till scener och fördjupa andra. Kanske kommer någon karaktär att förändras, det kan också hända att någon får stryka på foten och snällt försvinna ut bakvägen. Medan någon annan får ta mer plats.
Denna första genomgång av mitt råmanus är det arbete som nästan roar mig mest. Jag vet att jag kommer vara förvånad över vad jag har skapat. Och jag kommer att applådera mig själv samtidigt som jag också dissar ett och annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar