Vissa böcker lämnar stora tomrum efter sig. "Katarinas bok" av Maria Gustavsdotter och utgiven av Historiska Media är en sådan. När jag slog ihop pärmarna igår kväll kändes det precis som när man säger farväl till en kär vän som ska resa mycket långt bort.
Jag har tidigare läst "Ulrikas bok" som är den första i trilogin om prästdöttrarna på Orust. Den gav mig mersmak och jag blev definitivt inte besviken på fortsättningen. Maria tillhör de författare som växer för varje bok hon ger ut. Hon förfinar sitt språk och tränar upp fingertoppskänslan för vad läsarna vill ha. Därtill har hon en lågmäld, men eggande berättarröst som får mig att hela tiden önska mig mer.
Maria ger läsaren detaljer som visar var vi befinner oss i både tid och rum. Jag älskar till exempel raden som berättar att skorna ligger upp och ned på golvet för att det inte ska komma hönsskit i dem. Eller "blickar som kändes som håriga tassar".
Hon bygger upp sina karaktärer på ett så finurligt sätt att läsaren helt plötsligt ser dem som levande väsen. I just den här boken är formandet av Katarinas unga styvmor ett lysande exempel.
De historiska kulisserna skymtar lagom mycket för att jag ska kunna orientera mig tidsmässigt och små väl valda detaljer får mig att känna doften av hav, höra dånet av kanoner och skriken från döende människor.
Jag vet att Maria i detta nu ligger i startgroparna för att gå in i skrivarbubblan där hon ska arbeta med fortsättningen, "Ebbas bok". Skriv fort, snälla Maria!
Relaterat inlägg: Ulrikas bok av Maria Gustavsdotter
Kul med det där "Kanske gillar du" efter varje inlägg. Jag har gått in på LinkWithin och fått en text att kopiera och klistra in, men var lägger jag in det? (Jag använder också blogspot.)
SvaraRaderaJag lyckades fixa det själv, vilket gör mig mäkta stolt! :D
SvaraRaderaGöra själv är alltid bra :)
Radera