Åsna mellan massor av hötappar

Idag har jag provat "arbetskamrater för en dag". Det går ut på att flera ensamarbetare träffas och jobbar på samma ställe, fikar och äter lunch tillsammans. Så himla trevligt att ha någon att prata med på kafferasten. Det jag saknar mest i mitt liv som författare är just arbetskamrater.

För övrigt så har jag denna torsdag fått en trevlig nyhet, som jag återkommer till längre fram, men jag kan redan nu tala om att det handlar om "Manglade dukar och vikta servettter".

Torsdag betyder också att bokbloggen Mias bokhörna har ställt en helgfråga, som denna gång inte är helt lätt att besvara.


Hur väljer ni bland alla nya böcker? Har ni någon slags prioritering? Eller bryr ni er kanske inte om nyutkomna böcker.

Klart att jag bryr mig om nyutkomna böcker och precis som Mia tycker jag att de är alldeles för många. Hur jag än gör känner jag mig som en åsna, men inte mellan två hötappar utan snarare mellan mängder av hötappar som jag vill sätta tänderna i. Sanningen är den att jag försöker inte ens prioritera, jag plockar nog mest upp vad som kommer i min väg, för att sedan besviket konstatera att jag hann inte läsa dem alla.

Klockan närmar sig läggdags och i morgon mina vänner, står helgen för dörren igen.

 

Författargenen, finns den?

Skulle inte tro det, men jag kan inte låta bli att undra. De finns ju faktiskt, de där som lämnat skrivande avkommor efter sig. Som exempelvis Trenter, Gripe och Steen.

Arv eller miljö? Eller en kombination? Förra veckan var mitt äldsta barnbarn på besök, Tilda snart 14 år. Hon hade med sig sin skoldator och undrade om jag ville läsa. Visst ville jag! Jag läste högt och på håll spetsade även barnets morfar öronen. När jag läst klart undrade han ur vilken bok jag läst.

Det går inte att sia om huruvida Tilda fortsätter att skriva, kanske var det en tillfällig lyckträff? Men även hennes mor är duktig på att skriva, när hon tar sig tid. Hon skrev också redan i tonåren.

Min mor var också bra att uttrycka sig i skrift, precis som min morfar. Men de skrev inga böcker ...

Research ... om det tycker jag ...

... en hel del. Veckans fråga hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg fick mig att gå igång trots att jag inte tänkt vara med. Jag hade lovat mig själv att inte hänga så mycket på nätet den här helgen. Funkar inte alls bra, två inlägg idag.

Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.

Det kan aldrig bli för mycket research, men vissa författare skriver oss läsare på näsan med att redovisa allt de vet. Då blir det för mycket. Som författare måste man veta en massa saker som man aldrig berättar. Om historien känns riktigt genomarbetad och trovärdig har författaren med största sannolikhet gjort en gedigen research.

Jag läser som ni vet gärna historiska romaner. Vissa författare tycks inte ha en susning om i vilket århundrade de befinner sig. Jag blir så besviken när kläder, mat, seder och annat inte stämmer det minsta. Allt kan vi inte veta om förfluten tid, men det finns bra skriftliga källor som är tämligen omfattande och heltäckande åtminstone tillbaka till reformationen i vårt land.

Visst kan man blanda och ge, men då är det fantasy som exempelvis Game of Thrones och då tycker jag att författaren har fria händer att skapa sin egen värld.

Jag har en plan ...

Jo minsann, det kan jag ha. Inte bara en, jag har många planer. Det är årsplaner, månadsplaner, veckoplaner och planer för dagen. Det är planer med diffusa mål eller rentav utan mål, bara saker på en lista.

Jag har kommit fram till att jag måste ha ett tydligt mål eller delmål annars är mina planer inget värda. 

Mitt skrivande skulle aldrig fungera utan plan. Skrivplanen bygger på mina förlagsavtal och löper över flera år, uppdelad i många delmål och undermål. Den behövs för att jag hela tiden ska kunna se hur jag ligger till i förhållande till mina deadlines. I den planen infogar jag kortsiktiga planer som exempelvis berör texter till veckopress och officiella framträdanden.

Jag planerar mitt läsande också. Då är planen fysisk, det vill säga bokhögar. Och till skillnad från skrivplanen så spricker läsplanen alltid.

Hur kom jag in på detta med planer? Jo, det är bloggen Mias bokhörna som med sin helgfråga undrar:

Har du någon form av läsplanering? 

Är det viktigt med en planering?

 

Nu ska jag kolla in hur ni andra har det med planeringen. Trevlig helg!

Egen lästid är guld värd

Hur mycket läser en författare? Massor, skulle jag vilja säga och de flesta av oss har fått läsandet med modersmjölken. Jag tror inte att det ens är möjligt att bli en skrivande människa om man inte först är en läsande.

Framför mig har jag några egna dagar som jag tänker fylla med läsning. Läsandet är ett rent nöje, men samtidigt uppladdning inför nästa skrivarbubbla. Jag älskar att följa en författares väg där han/hon tar mig igenom sin berättelse. För mig är det inte bara handlingen som driver mig att läsa vidare, det är lika mycket hur författaren har löst problem och hanterat bångstyriga karaktärer.

Ibland händer det till och med att jag skissar upp en alternativ väg och funderar på vad som skulle kunna hända i den parallella världen. Ja, jag vet ... Men sådan är jag.

Robert Warholm debuterar med den historiska romanen Skam

Historiska romaner gör mig alltid nyfiken. I dagarna debuterar bokbloggaren och författaren Robert Warholm med romanen Skam. Jag tog chansen att känna honom på pulsen med tre snabba frågor.

1. Vad var det som gjorde att du valde egenutgivning?

Samma skäl som de flesta har, tror jag. Jag provade med några förlag, men de var inte intresserad. När jag så fick en sponsor, tänkte jag att jag skulle prova den här modellen.

2. Under vilken tidsepok utspelar sig berättelsen och varför valde du den epoken?

Den utspelar sig i slutet av 1800-talet. Det finns ett rättsfall som ligger till grund för min roman, och den inträffade också vid den tiden, så då kändes det naturligt att hålla fast vid detta. Jag vill understryka att jag använt rättsfallet som idé, men jag har bytt namn och ort på de närmast inblandade och därefter skapat en värld kring detta. Dessutom blir upplösningen en annan.

3. Berätta något om din research. Vad var svårt? Vad var lättare?

Eftersom platsen jag valt är fiktiv, behövde jag inte undersöka geografin på platsen. Det var små detaljer som jag fick kolla lite mer noggrant. Exempelvis vad en ko kostade på den här tiden och var man köpte brännvin nånstans, långt innan Systembolaget inrättades.

Mer om Robert och hans skrivande finner du på hans blogg Mina skrivna ord.

Pensionärsligan på vita duken

Solen skiner! Och jag har inomhusjobb vid datorn. Sånt är livet och det får jag tåla eftersom jag har förmånen att få arbeta med det jag allra helst vill göra. Författarlivet är inte bara glamour.

Jag börjar dagen med att kika in hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg och veckans bokbloggsjerka.

Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

På rak arm kommer jag på Cilla och Rolf Börjlind, Jojo Moyes och Fredrik Backlund. Naturligtvis är de många fler ...
Och jag tycker absolut att Catharina Ingelman-Sundberg och hennes pensionärsliga borde bli film. Tänk er Märta och gänget på vita duken. Jag vet att det härom året var något på gång med ett franskt bolag, men det tycks ha runnit ut i sanden.