De sista raderna

Nu i kväll har jag precis läst de sista raderna i "Min är Hämnden" för säkert hundrade gången. Och jag tycker fortfarande att de är så bra. Tro det eller ej... jag får ståpäls varje gång. Kjell och jag har gjort ett fantastiskt jobb. Jag tycker att det är så synd att han inte får njuta av detta.

Kjell Broberg. Foto: Carl Legelius.

Kjell var under flera år min uppdragsgivare och vi hade ett givande samarbete. Nu har jag fått tillfälle att betala tillbaka det han gav mig.
Tillsammans med mina co-writers och Kjells familj kommer jag snart att stå öga mot öga med läsarna.

Nu är dagarna räknade innan jag kommer att släppa iväg detta manus som jag arbetat med under större delen av det här året.

Kjells egen historia lever vidare på hans blogg, som fortfarande finns att läsa här. Där finns länkar till två minnesrunor. Den ena är skriven av Bosse Bildoktorn Andersson som även är en av mina co-writers.

Nu kommer jag att arbeta vidare med fortsättningen på det som ska bli en trilogi. En trilogi som Kjell är upphovsman till. Jag är redan flera kapitel in i "Min är skulden". Nu önskar jag mig en höst där jag ostört kan låta Jord Kjettilsdotter berätta sin historia.

Bokbloggsjerka vecka 32

Häng på veckans bokbloggsjerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Frågan den här gången kan synas enkel, men kan utvecklas till riktiga mastodontsvar. Själv har jag hela fyra olika böcker på gång. Och jag har mina skäl till varför jag läser just dessa böcker.


De som känner mig vet förmodligen vid det här laget att jag egentligen inte läser deckare och närbesläktade genrer. Därför överraskar jag mig själv med att läsa "Efter alla år av saknad" av Peter Robinson. Tanken var från början att studera hans karaktärs- och miljöbeskrivningar. Men jag vill numera även veta hur upplösningen blir.

I läsa-nu-högen finns också "Svekets offer" av Set Mattsson. Även den otippad, men den utspelar sig på 1940-talet och det är tillräckligt gammalt för att klassas som historiskt för mig. När jag läst ut den kommer jag att lägga lite extra krut på recensionen, vilket jag alltså flaggar för redan nu.

"Skriv, sälj & bli lönsam" av Camilla Björkman är på god väg att bli min nya bibel. Jag har under en längre tid följt Camillas blogg och med hjälp av hennes tips har jag fått nya uppdragsgivare. Även denna bok återkommer jag till med en utförlig recension.

"I miraklers tid" läser jag för tredje gången. Den speglar mitt stora intresse för kulturhistoria och våra kyrkor som historiska skattkammare. Författare är Maja Hagerman och Claes Gabrielson.
Här finns så mycket spännande kunskap, som inte låter sig beskrivas i få ord. Den handlar om en resa som börjar vid heliga martyrers och helgons gravar och som slutar i varje liten sockenkyrka i vårt land.
Om detta och mycket mer bloggar jag på Kyrkornas Hemligheter.

Redigera, redigera och redigera igen

Ena stunden skriver jag copywrite-texter och den andra redigerar jag historisk roman. Mitt i allt detta har jag blivit beordrad att fixa nya pressbilder på mig själv. Snabbt in i duschen, ut igen och på med smink och kläder innan fotografen är tvungen att ge sig iväg och tjäna ihop till brödfödan. Det blöta håret fick jag på köpet. Men det kunde varit värre.




Kapitel 22 i "Min är Hämnden" behöver lyftas. Jag blundar för solen utanför fönstret och kastar mig raskt bakåt till vintern 1555 och Viborgs fästning i finska Karelen. Snödrivorna var meterhöga och på andra sidan gränsen samlade ryssarna sina trupper.

Viborgs slott av idag.

 "En befordran som inte sågs med blida ögon bland de svenska befälen. De förfasade sig över finnarnas oduglighet och opålitlighet. Inget gott kunde komma från en trupp där bara ryttmästaren var svensk. Den allmänna åsikten var att Birger Grip helt tappat omdömet. Att förlita sig på finskt pack var inte förenligt med god svensk krigföring."

Nu känner jag hur kylan tränger sig in under mitt skinn. Och jag hör trampet från hundratals soldater som tränar på borggården. Andedräkten står som rök ur deras munnar. Kroppstemperatur regleras med hjälp av brödvin. Fältskären amputerar förfrusna tår och fingrar på löpande band.

Jag är på banan!

Stockholm från sjösidan

Det bästa med att vara författare är att få researcha. Nu har jag äntligen fått uppleva Stockholm från sjösidan. Tyvärr funkade inte tidsmaskinen så bra, så jag fick nöja mig med 2013 års variant. Annars hade jag uppskattat 1560. Men det går inte att få allt här i världen.

Stockholms slott.

Det var här de kom seglandes med Gripen den där speciella dagen då de skulle ansöka om tillstånd att hålla katolsk mässa i hemmet. Visserligen ser inte slottet likadant ut, men vattnet är detsamma. När jag för ett kort ögonblick stängde ögonen kunde jag tänka bort ljudkulissen och dra in dofterna av staden som den då var.

Här någonstans lejde de en roddmadam.

Det viktiga för mig var att få åka omkring på vattnet utanför den ursprungliga stadsholmen och känna på historiens vingslag. Vid slussen vimlade det av folk och det gjorde det säkert den där gången för mer än 400 år sedan också då Emanuel och munken Iohannis skyndsamt lämnade galgbacken. Denna dag var det pridefestivalen som drog. Då var det avrättning. Tur att nöjena har ändrat karaktär.

Bokbloggsjerka vecka 31

Så här i elfte timman hoppar jag på jerkan, som pågår hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.
Veckans fråga: Har du läst någon bok/några böcker som lärt dig någonting om historia, konst, musik, vetenskap etc?

Detalj Varnhems Klosterkyrka.

En rolig fråga och jag väljer att fundera över rent skönlitterära böcker som gett mig vidgade vyer och sporrat till mersmak. Som den historienörd jag är så läser jag naturligtvis gärna historiska romaner av olika slag.
Jan Guillou har spätt på mina historiska kunskaper genom serien om Arn. Dessa böcker fick mig att studera den epoken av vårt lands historia med helt andra ögon. Att resa i Arns fortspår handlade för mig om att förstå hur grunden lades till det land som vi idag lever i. Mellan raderna hittade jag inspiration att själv söka vidare och att titta närmare på en epok, som jag tidigare hade haft ganska grunda kunskaper om.



Maria Gustavsdotter och hennes serie "Fem pärlor till Jungfruns krona" utspelar sig i 1500-talets Kalmar och speglar borgarlivet i skuggan av reformationen. Här kom jag mycket nära den vanliga människan och jag vet att Maria är duktig på research och verklighetsanknytning.

Näst sist, men inte minst vill jag lyfta fram Catharina Ingelman-Sundberg och hennes "Brännmärkt", "Förföljd" och "Befriad". Även dessa sporrar till att släcka kunskapstörst.

Och till slut "Årstafruns dolda dagböcker" som då är en genre för sig. Läs den! Årstafrun finns också på facebook.

På språng

Satt här och väntade på veckans bokbloggsjerka, men jag var tydligen ute i för god tid. Är på språng mot Sörmland för en researchsväng både för "Min är Skulden" och "Kyrkornas Hemligheter" del 2.

Men förhoppningsvis hinner jag hänga på jerkan någon gång under helgen. Är så nyfiken på veckans fråga. Ibland är de lätta och självklara och andra gånger kräver de att jag tänker till ordentligt.

Våra kyrkogårdar är meditativa oaser, lätt åtkomliga och till för alla.

Nu kommer jag få några dagars dos av vårt kulturarv. Vår historia finns i kyrkorna och dess gårdar. Allt detta och lite till handlar bloggen "Kyrkornas Hemligheter" om.

Mitt i steget

Nu är det mycket som pockar på och jag försöker att inte vara alltför splittrad. Jag ska utveckla ett kapitel i "Min är Hämnden". Det handlar om gränsstrider i Finland och ryssarnas räder, som till sist utmynnade i större angrepp.
Sedan ska jag researcha bland kyrkorna i Sörmland och åka båt utanför Stockholms Slott för att få känslan av hur det var att närma sig det 1500-talets Stockholm.

Stadsholmen.

"Min är Hämnden" är på många plan en verkligt märklig bok och den är mitt livs största utmaning. En del av mina tankar och känslor kommer fram i mitt inlägg på Författartipsbloggen.
Kjell har på ett sätt lämnat en gåva till mig och nu hoppas jag att jag verkligen kan förvalta den. Gåvan består av ett råmanus, en text där researchen är ypperligt gjord och historien byggd. Mitt jobb har varit och är fortfarande att bearbeta och slipa denna diamant. Gåvan har på sätt och vis även bestått av inspiration för de andra två delarna i trilogin.