onsdag 2 januari 2019

Bakom kulisserna

Nytt år och nya tag. Nya blanka blad att fylla. Vet ni ... för så där 20 år sedan blev jag spådd. Inget jag brukar roa mig med att göra men lite spännande var det allt. Kvinnan kallade sig inte spådam. Jag tror att hon mer såg sig själv som ett medium.

Det var tre saker som jag tog fasta på som den här kvinnan sa. Det första var att hon envisades med att jag bodde vid vatten, vilket jag inte gjorde då om man inte räknade vattenpölen som bildades utanför dörren varje gång det regnade.
Bara ett halvår senare flyttade jag in huset där jag fortfarande bor kvar. På tomten finns en stor damm, så stor att det går att bada i den. I tomtgränsen porlar en bäck och på andra sidan vägen finns sjön där vår roddbåt guppar i vattenbrynet.

Det andra hon nämnde var att jag hade en massa katter som sprang runt mina ben. Jag minns att jag skrattade åt henne för jag hade en katt. Några år senare födde jag upp Maine cooner och satt som ordförande i en av på den tiden Sveriges mest aktiva kattklubbar.

Sist men inte minst nämnde kvinnan en bok med blanka blad. Blad som hon påstod att jag skulle komma att fylla med mitt livsverk.

Så här efteråt har jag tänkt att det märkliga var att den här kvinnan aldrig träffat mig innan, inte heller var jag bekant med de andra som befann sig på platsen. Ändå träffade hon så rätt. Jag hade vid det här tillfället heller inga uttalade planer på att varken flytta, föda upp katter eller skriva.

Såg hon min framtid? Eller formade jag den omedvetet utifrån det hon sagt? Vad tror ni?

4 kommentarer:

  1. Intressant frågeställning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm ... och ärligt så vet jag än idag inte vad jag ska tro.

      Radera
  2. Jag tror i alla fall att det finns många fler förmågor och kunskaper än vi människor ibland tror, i alla fall vi i Västvärlden. Hur som helst var det ju roligt och spännande att det blev som kvinnan förutsagt. Jag blev tipsad om en liknande kvinna när jag var i tjugoårsåldern. Hon sade att jag skulle få en stor summa pengar, att jag inte behövde vara orolig för min hälsa, det var ingen fara, och hon såg inga barn. Jag frågade igen om barn, och hon sade, nej inga barn, men jag ser två stycken runt dig. Dagen efter fick jag ett brev från min vårdcentral om att jag inte hade malignt melanom, inom ett par veckor fick jag 60.000 kronor utbetalat från ett vetenskapsråd för min forskning och jag fick inga biologiska barn, men vi har två som är adopterade :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt. Nog finns det något där ute ... Spännande.

      Radera