... är titeln på min tredje feelgoodroman i serien Begravningsbyrån Tranan. Känns passande att skriva nu. Inte alls svårt att få till den rätta stämningen och de vintriga miljöerna. Jag behöver bara titta ut genom fönstret. Nåja, så mycket snö har vi inte, men mörkt är det.
Det där med deadline. Jag förstår inte vad som händer. För en vecka sedan var jag nästan klar med råmanuset och nu har jag slängt sju kapitel i papperskorgen. Varför då? Jo, mina karaktärer började krångla. De påstod att de inte fick utvecklas i fred. Ja, ni hör ju. Mina fantasifoster tar ton. Det värsta är att jag måste lyssna. Annars blir det ingen bra bok. Jag vet ju ... det här händer nästan varje gång. Och alltid vid målgång.
Tänker att jag skulle kunna be min redaktör om fejkade tidsplaner där bara hon vet vad som verkligen gäller. Fast så lättlurade är nog inte Sandra, Majken, Christoffer & Co.
Så nu kör jag igen. Nästan fjortontusen ord ska fram och det helst igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar