Vad sägs om en hederlig skrivmaskin ...

... eller papper och penna, för den delen. Snigelpost och kobratelefon är inte dumt det heller. Idag har jag stångats med moment 22 när det är som bäst.

Min nyaste laptop, en silvrig tunntunn Toshiba utrustad med Windows 10, haha ... tycker inte längre att det passar den att befinna sig som en del i mitt nätverk. Den nobbar allt inklusive internet. Detta har den gjort några månader, men jag har varit för irriterad för att ta tag i bekymret tidigare.

Återförsäljaren skakade på huvudet, måste vara fel på routern. Men nej, alla andra enheter fungerar som de ska. Fick ett telefonnummer till supporten. Fixar kaffe, beredd på telefonkö, ringer upp ...

Ha ha ... måste ha ett servicenummer, som jag kan få via hemsidan. Check ... svarar på ett batteri idiotfrågor ställda på engelska innan jag får frågan om jag vill ha hjälp via telefon och ett servicenummer. JAAAA TACK!

Får telefonnumret till den svenska supporten, vilket jag redan har, men inget servicenummer :( :( :(

I morgon ringer jag pålitlige "dataMagnus" och då får han göra sig beredd på hembesök.

och så fortsätter jag med att hoppa ...

... omkring i fredagsjerkan hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Författaren Peter May har en app om Isle of Lewis som visst ska vara något utöver det vanliga.
Vad tycker du om det här relativt nya sättet för författare att ytterligare befästa sig själv och sina böcker hos läsare/konsumenter?

Det här var helt nytt för mig. Önskar att jag kunde kolla, men precis som Annika så har jag en Android och får snällt vänta. Jag undrar så vad den innehåller, kan liksom inte föreställa mig det.
Utan att egentligen veta någonting är jag ändå positiv till greppet och jag tror att jag skulle kunna tänka mig att både ha en egen app och ladda ner andra författares.
Jag tänker att jag kanske bara använder appen under en kortare tid medan jag exempelvis läser just den författaren.

Ska bli spännande att se vad ni andra tycker. Ha en trevlig helg!

Jag är så taggad ...

... det är helg och jag börjar med att svara på Helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Precis som Mia så gråter jag när djur råkar illa ut, men jag gråter också när författarna behandlar sina karaktärer orättvist. Till och med när jag själv gör det. Senast jag fällde en tår i boksammanhang var i igår när jag i uppföljaren till Manglade dukar och vikta servetter beskrev en begravning.

Borta med vinden och Törnfåglar är två av mina bästa snyftböcker ever.

Belgravia, jag fick tänka till

Lika bra att erkänna med en gång. Belgravia av Julian Fellowes förtjänar att läsas. Skaparen av Downton Abbey berättar om 1800-talets London och dess överklass som mer och mer blir tvungna att öppna sina salonger för uppkomlingar av alla de slag. Det är en turbulent tid för de gamla aristokraterna, som Fellowes beskriver och tillräckligt exotisk för mig för att jag ska kunna njuta av trångsynta ladies och skvallriga tjänare.


Boken är skriven i en berättande stil och Fellowes hoppar glatt mellan de olika karaktärerna, vilket stör mig som blivit skolad i att vakta på ur vilken karaktärs ögon jag ser världen. Med tanke på Fellowes bakgrund som manusförfattare är jag förvånad över att han inte använder en mer dramatiserande stil. Även de långa kapitlen sätter jag upp på minuskontot.





Sammantaget gillade jag boken och läste med god behållning när jag väl kommit in i den. Jag måste medge att om jag inte kikat på slutet skulle jag säkert slagit ihop den efter 50 sidor och inte tittat åt den mer.

Någon mer som läst Belgravia?

Tid, ett intressant fenomen

Tid är abstrakt och totalt ogreppbart. Det är något, som existerar och ändå inte. "Jag har inte tid", tror jag att de flesta av oss säger dagligen eller åtminstone nästan dagligen. Vad menar vi egentligen? Vad då inte ha tid? Vi har alla exakt lika många timmar per dygn. Däremot är vår sammanlagda tid på jorden individuell.

Hur kom jag nu att tänka på detta? Jo, min redaktör är lite försenad på grund av vab och jag fick en tom vecka i min planering. Och just precis nu har jag alltså fått tid jag inte räknat med. Men å andra sidan är releasedatum bestämt, så summan av kardemumman är att jag får jobba lite mer och lite hårdare längre fram. För tiden är fortfarande en fastställd mängd dagar fram tills dess boken ska finnas på bokhandelsdiskarna.

Alltså fyller jag den "tomma" veckan med att skriva på uppföljaren till "Manglade dukar och vikta servetter" och kanske, kanske petar jag lite i julromanen "Den magiska misteln".

En smakbit är inte så dumt

Söndag förmiddag och det är hög tid att dela med mig av vad jag läser nu hos den norska bloggen Flukten fra Virkeligheten.

Belgravia, en episk historia av skaparen av Downton Abbey, Julian Fellowes. Jag har inte följt TV-serien så detta är mitt första möte med författaren.

Den här gången väljer jag att bjuda på de absolut sista raderna i boken.



"Han måste hålla sig i rörelse, det var lösningen, aldrig stanna för länge på en plats. Men hur skulle han klara sig? Vad skulle han leva på? Han funderade likgiltigt på vad långivare kunde heta på franska.
Sedan förvandlades duggregnet till ett skyfall och han började springa." 






Vanligtvis kollar jag inte sista sidan i boken (jo, det gör jag visst), men de här raderna väckte lusten att fortsätta läsa. För jag erkänner villigt att de femtio sidor jag läst hitttills inte har lockat mig att vända blad.





 

Höll på att missa ...

... helgfrågan hos Mias Bokhörna. Mia undrar över bästa läsplatsen. Min favoritfåtölj delas av både mig och mina katter. Kampen vinns oftast av Rock Nock´s Black Bonnie och det med ålderns rätt. Den svarta damen fyller 14 år om bara någon vecka.





För övrigt tänker jag ägna helgen åt skrivande, stafettskrivande dessutom. Tanken var att sticka emellan med "Den magiska misteln", men jag kom just på hur jag ska ändra början till uppföljaren av "Manglade dukar och vikta servetter". Så det är bäst att jag sätter den innan jag gör något annat.

Kanske hinner jag med lite bokrea på loppis också. Trevlig helg allesammans!