Att arbeta professionellt

Att vara författare är ett yrke. Jag är ingen konstnärssjäl som väntar på inspiration. Visst önskar jag ibland att det var så ... de där dagarna då skrivandet inte flyter på, då allt känns motigt och jag hittar på det ena efter det andra som jag skulle kunna göra istället för att skriva.

Men jag skriver ändå, jag skriver på den bok jag håller på med och jag ser till att hålla planen. Inget flödesskrivande eller annat lull lull. Det handlar om riktig text. Naturligtvis händer det att det jag skriver blir mindre bra, men då låter jag det vara till dess det är dags att redigera. Jag har många möjligheter att göra det gjorda bättre.

För varje roman har jag en plan med tidsmässiga ramar. Redan från början lägger jag in vilodagar och buffertdagar, för hur strukturerad jag än är finns det oförutsedda där. Också en författare kan bli förkyld.

I år ligger planen på tre romaner färdiga att lämnas över till förlaget. Jag ligger bra till och jag gillar att lägga ribban högt annars spårar jag lätt ur.

Smakbit på söndag

Det var ett tag sen sist, men idag blev jag riktigt sugen på att kolla in smakbitar. Dessutom har jag en riktig goding att dela med mig av. Starskottet går som vanligt hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.



Det har väl inte undgått någon att jag fullkomligt vältrar mig i historiska romaner, både läser och skriver själv. Nåja, det finns undantag och just nu jobbar jag på en feelgood som utspelar sig både i dåtid och nutid.

Men det var inte det jag skulle prata om nu utan Ebbas bok av Maria Gustavsdotter. Den utgör sista delen i trilogin om prästdöttrarna Ulrika, Katarina och Ebba i 1600-talets Bohuslän. Maria kan konsten att få med sig läsaren flera hundra år bakåt i tiden och jag har svårt att vända tillbaka till nuet när jag är tvungen att lägga boken åt sidan för att ta itu med mer världsliga sysslor.

"Han svor över Andreas Pedersen och Magnus Morlandeus. Han slängde sin stinkande barett i backen och torkade sina kletiga fingrar i snön. Till sist var han inne i lägret som nu var lika stort som Kungälv då han bodde där. Och precis som i Kungälv, fanns där bodar och krogar, tre skomakare, en smedja där man skodde hästar, två skräddare, hästar och hhndar. Och allmänna avträden."







Sugen på att läsa mer? Provläs de första kapitlen här.

Här skiner solen idag och jag önskar er alla en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

Manglade dukar och vikta servetter

Där satt den, titeln som jag har famlat efter i nästan två månader. Feelgoodromanen Vättergatan 4 blev Manglade dukar och vikta servetter. Tjoho så rätt det känns! Och just i detta nu jobbar min bästaste bokomslagsmakare för fullt. Det kan bara bli superduperbra.

Manglade dukar och vikta servetter  är en histoiria som utspelar sig i två världar under två olika århundraden. Felicia har svårt att hitta sin plats bland 2000-talets snabba puckar medan Nanny kämpar med sin självständighet i det sena 1800-talet.

Historien som växer fram under mina lekande fingrar blir så mycket bättre än vad jag någonsin hoppats på då jag började skriva. Och allt detta bara för att manuset till Min är hämnden dansar runt bland förlagen.

Små Lit 2016

Småland har haft sin första litteraturfestival som gick av stapeln i lördags på kulturhuset Spira i Jönköping. Omkring 50 inbjudna utställare bjöd de 1500 besökarna på högkvalitativt läsgodis. Det pratades från caféscenen och i speakers corner.

Som författare är det så himla kul att möta sina läsare. Det händer att jag numera blir igenkänd och även erkänd. I dessa möten blir jag påfylld och får energi att fortsätta skriva. Jag vill hela tiden göra mer och mer och ännu mer. Vänta ni, det här är bara början än.

Bokbloggsjerka 5 - 8 februari

Egentligen har jag inte alls tid, med frågan i veckans jerka hos Annikas Litteratur- och kulturblogg var svår att motstå.

Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv).


 Då ska vi se, det blir en lista men utan inbördes ordning. Och det kunde utan vidare blivit tio karktärer och kanske tjugo. Jag gillar att ha ett stort umgänge.

• Märta från Catharina Ingelmansson Sundbergs Pensionärsliga
• Allas vår Pippi Långstrump
• Nalle Puh
• Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore, rektor på Hogwarts
• Ayla från Grottbjörnens folk

Hur kul vore det inte att samla dess fem till brunch i morgon. Synd att jag är upptagen med mässan Små Lit i Jönköping hela lördagen ...

Ha en riktigt trevlig helg, allesammans!

Att sätta en titel

Måndag morgon och arbetslusten bubblar i mig. Jag har just fått veta att jag från och till har tillgång till en fantastisk skrivarstuga med egen badplats. Det ingår även skötsel av katt och citronträd, så perfekt för mig.
Jag närmar mig mitten på "Vättergatan 4" och det är hög tid att romanen får en titel. Vanligtvis brukar jag sätta titel i samband med att jag gör synopsisen vare sig det handlar om en roman, upplevelseprosa, noveller eller följetonger.

"Vättergatan 4" utspelar sig i nutid och under 1800-talets senare del och in i början av förra sekelskiftet. Romanen handlar om en kvinna i 40-årsåldern som överraskande står där med en mindre något sliten hyresfastighet. Samtidigt utspelar sig en annan historia i en annan tid om en ung kvinna som tjänar piga i en högreståndsfamilj i en kuststad. Dessa båda kvinnor har en gemensam nämnare som kommer i dagen och binder samman deras historia.

"Vättergatan 4" är en feelgood-roman. Kom gärna med förslag på titel!

Det rullar på igen

Alla tunnlar har ett slut och nu ser jag ljuset. Arbetsuppgifterna är uppdelade och schemalagda, jag är igång med skrivandet och jag har såsat runt en hel förmiddag. Precis som det ska vara.

Nu ska jag bara se till att komma igång på gymmet också. Jag riktigt längtar, men det är ändå svårt att komma över tröskeln liksom. Ni vet det där steget som krävs för att få på sig träningskläderna och sätta sig i bilen ...

Och det handlar inte bara om rörelse utan också om maten. Det är så lätt att falla ur när den ena festligheten avslöser den andra. Innan jag stoppar något i munnen brukar jag tänka: Är detta något som tillför min kropp något av värde? Om svaret är ja, äter jag. Är det nej, avstår jag. Det kan också bli ett ja om det är något jag tycker har andra värden utöver nyttigheten eller om situationen som sådan blir extra trevlig om jag väljer att ta den där munsbiten.

Dessa ställningstaganden har jag sedan början av december fullständigt struntat i och reslutatet har förstås inte låtit vänta på sig. Det bästa recept som finns är att återgå till vardagen. Och det är det jag gör nu.