torsdag 18 februari 2016

Att arbeta professionellt

Att vara författare är ett yrke. Jag är ingen konstnärssjäl som väntar på inspiration. Visst önskar jag ibland att det var så ... de där dagarna då skrivandet inte flyter på, då allt känns motigt och jag hittar på det ena efter det andra som jag skulle kunna göra istället för att skriva.

Men jag skriver ändå, jag skriver på den bok jag håller på med och jag ser till att hålla planen. Inget flödesskrivande eller annat lull lull. Det handlar om riktig text. Naturligtvis händer det att det jag skriver blir mindre bra, men då låter jag det vara till dess det är dags att redigera. Jag har många möjligheter att göra det gjorda bättre.

För varje roman har jag en plan med tidsmässiga ramar. Redan från början lägger jag in vilodagar och buffertdagar, för hur strukturerad jag än är finns det oförutsedda där. Också en författare kan bli förkyld.

I år ligger planen på tre romaner färdiga att lämnas över till förlaget. Jag ligger bra till och jag gillar att lägga ribban högt annars spårar jag lätt ur.


4 kommentarer:

  1. Wow, så produktiv du är, tänker jag när jag surfar runt på din blogg. Att få arbeta heltid som författare är en riktig dröm för mig. Själv arbetar jag som förskollärare och skriver på deltid på ett nystartat romanprojekt som jag också bloggar om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag erkänner villigt att jag lever i min dröm. Men också jag har dagar då jag önskade att jag gjorde något annat.

      Radera
  2. Att vänta på inspiration är ingen bra idé, nej. Du gör såklart helt rätt som planerar din arbetstid precis som vilken egenföretagare som helst. Jag tycker att det är svårt att vara så disciplinerad när man arbetar hemifrån med barn som skall skjutsas till och från skolan och till och från aktiviteter, och så blir det mycket väntan, eftersom vi bor på landet så jag inte hinner hem under tiden. Men, jag skall ta till mig det du skriver om arbetsdisciplin. Det är dags att min avhandling blir klar nu. Ha en fin helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis hur du har det. Så var det för mig också innan barnen vuxit upp. Då arbetade jag som lärare och tyckte att jag inte gjorde annat än arbetade i skolan och skjutsade ungar.

      Radera