Bär reflex!

För det mesta befinner jag mig tankemässigt i en tid då bilar inte ens existerade i fantasins värld. Men mörkret var kompakt och alla visste att i skogen hotade diverse hemska faror. Idag vet vi bättre, men vi förstår inte att vi i mörkret utsätter oss för livsfara. En fara bra mycket större än den våra förfäder trodde hotade dem.

SE TILL ATT DU SYNS I MÖRKRET! BÄR REFLEXER OCH GÄRNA KLÄDER MED REFLEXVERKAN!

Läs det här blogginlägget och begrunda: Att tillfredsställa sin man.

Jag taggar några fler bokbloggare och hoppas att de följer mitt exempel och skriver några rader om reflexer och sedan i sin tur taggar andra. Ett budskap som måste spridas!

Hänger ni på?
Bokföring enligt Monika
Bokhyllan i pepparkakshuset
Mias bokhörna
Boktjuven
Skriva Läsa Leva

Pensionärsligan i En smakebit på søndag

Idag är det Fars dag och det betyder att huset kommer att invaderas. Tårtorna är beställda, men än så vilar lugnet över Björkelund.

Smakbitarna har redan börjat trilla in hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.



Min läsning har kommit lite på efterkälken, så jag lånar ur makens läshög. Han håller som bäst på med "Låna är silver och Råna är guld" av Catharina Ingelman-Sundberg. Också jag kommer att läsa den, men det dröjer nog innan jag avverkat mina egna prioriteringar.

"Han funderade. Så snart som möjligt borde han placera de där knyckta miljonerna på något vettigt sätt. Aktier eller hästar? En del av miljonerna hade han ju redan skickat till Beylings Advokatbyrå för att få hjälp med skatteskulderna. Men resten? Kommissarien reste sig och började gå runt i rummet, stannade till vid bokhyllan och lät fingrarna löpa utefter mapparna."








Hon förnekar sig inte den kära Catharina som nu reser jorden runt, möter sina läsare och signerar böcker. I dagarna är hon på bokmässa i Buenos Aires om jag inte har fel för mig.

Varför skriver jag historiska romaner?

Plötsligt och oväntat dök frågan upp så här på lördagskvällen. Och jag fick ett behov av att försöka besvara den. Varför vet jag inte.
Redan i tonåren läste jag gärna böcker som inte utspelade sig i nutid. Jag gillade verkligen serien om Angélique av Sergeanne Golon och jag läste faktiskt Viktor Rydbergs Singoalla. Och grät till Elvira Madigan. Gårdarna runt sjön läste jag också.

Jag gillar historia och kanske borde jag blivit arkeolog eller varför inte forskare eller professor. Nu blev det inte så, men i min fantasi gillar jag att befinna mig i andra tider, alltså tider som flytt, tider som aldrig kan komma tillbaka.

Som vuxen har jag gottat mig i de första delarna av Jean M Auels romansvit och i stort sett det mesta inom genren historiska romaner som kommit ut på svenska. Därtill har jag ägnat halva nätterna åt att fantisera om hur jag själv skulle haft det under olika tidsperioder under evolutionen.

Så svaret på frågan är nog ganska enkelt trots allt ... Jag har levt många tidigare fantastiska fantasiliv och dem vill jag berätta om. Stenhuggarens dotter skulle kunna varit jag. Och serien om Holavedsbrudarna kanske är rent självbiografisk, vem vet?

Önskelista i bokbloggsjerkan

Äntligen en helg som jag får vara hemma. Bortsett från någon kortare utflykt då, men i alla fall. Jag slipper huvudstaden.
Annikas Litteratur- och Kulturblogg  har fått julkänslor och undrar över hur våra önskelistor ser ut.



Förr önskade jag mig alltid böcker, många böcker. Numera tittar jag med förskräckelse på min att läsa hög och skakar på huvudet. Den är inte att leka med. Alltså måste jag, om än ogärna önska mig något annat än böcker. Hade jag inte helt nyligen fyllt på mitt förråd med bokhyllor hade det varit en självklar önskan.

Men det finns något helt annat som jag önskar mig också. En riktigt fin matta till sovrummet ur Gudrun Sjödéns kollektion. Visst är de läckra? Hoppas att tomten läser min blogg idag.

Fruktans tid av Set Mattsson

Det är med en känsla av saknad som jag läser de sista raderna i "Fruktans tid" av Set Mattsson. Hans böcker trollbinder mig så till den milda grad att jag inte vill att de ska ta slut. Dessutom påstår han att "Fruktans tid" är den avslutande boken om kommissarie Palm. Hur ska jag överleva detta?

Set Mattsson bygger sin historia lågmält men på samma gång pulshöjande på ett sätt som får läsaren att dras med och leva sig in i de olika karaktärernas göranden och låtanden. Jag kan med fog påstå att han kan knepet att skriva  en karaktärsdriven historia. Det är rakt igenom romanens personer som för handlingen framåt. Och han behöver inte heller tillgripa tråkiga transportsträckor för att komma vidare.
Det märks också att Set är noga med researchen och han tycks inte lämna något åt slumpen. Också det som tillhör hans fria fantasi beskrivs på ett sådant sätt att läsaren tar det för sanning.



Jag beundrar den jämna och höga nivån som författaren lyckats hålla genom hela trilogin. Sammantaget vill jag påstå att Set Mattsson definitivt tillhör en av de bästa författare jag har läst.


Fruktans tid är utgiven av Historiska Media hösten 2014.


Relaterade inlägg:

• Ondskans pris
• Svekets offer
• Gästbloggare Set Mattsson
• fortsättning följer

Önska kostar ingenting

Livet är verkligen bra märkligt. Under många år närde jag en hemlig dröm om att få skriva en del i serien Släkten som ges ut hos Historiska Media. Nu gör jag det!
En annan hemlig dröm var att få vara med i något av de större TV-kanalernas morgonprogram. Nu har jag varit det också och det gav till och med mersmak.

Redan klockan 7.20 blev jag och fotograf Hanna Åhman upplockade av en taxi utanför hotellet. Fem minuter senare klev vi ur framför TV4-huset. Efter att ha blivit avprickade av två vänliga securitasvakter lotsades vi in bakom glasdörrarna. Jag hamnade i sminket och Hanna i frukostrummet.

Vilken lyx att se mitt glåmiga och morgontrötta ansikte så sakteliga förvandlas. Sakteliga är fel ord, den här sminkösen kunde sin sak och strax satt även jag i frukostrummet med en rykande kopp kaffe framför mig.

Snart var både jag och Hanna inbegripna i samtal med alla andra som också åt frukost och väntade på att det skulle bli deras tur. När jag sedan blev "uppropad" tillsammans med Sonja Holmedal som också deltog i inslaget kändes det nästan som hos tandläkaren.

Nåja, TV-studion hade få likheter med en tandläkarmottagning. Allt var mycket mindre än vad jag föreställt mig och så lugnt. Det var inte värre än vad det skulle varit att slå sig ner vid köksbordet hemma hos Hasse Aro.

De fina bilderna som visades i inslaget är tagna av min mästerfotograf Hanna Åhman. Mer ur hennes produktion finns här.

Vill ni veta en hemlighet till? Jag vill gärna sommarprata i P1 också.

Britannia Road i En smakebit på søndag

Söndag och dags att bjuda på litterära smakbitar via bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jag är precis hemkommen från huvudstaden igen och alla dess begivenheter. Min hjärna är lätt dränerad, men en smakbit ska jag väl kunna åstadkomma.

Britannia Road av Amanda Hodgkinson är en historisk roman som utspelar sig under åren efter andra världskriget. Den handlar om en familj som splittras under krigsåren, men återförenas. Jag har inte hunnit börja på boken än och författaren är en ny bekantskap för mig. Vet att den finns översatt till norska.








"Hon klädde på sig, gick ut ur lägenheten och förflyttade sig försiktigt nedför den smala trappan med händerna pressade mot väggen. När hon kom ner på avsatsen drogs repet åt igen. Hon gav ifrån sig ett stön av smärta, ett lågt djuriskt läte som hon inte kände igen som sin egen röst. Hon lutade sig mot väggen med svettpärlor i pannan."

Det där låter lovande, eller hur?