Sagan om Isfolket

Margit Sandemo är så vitt jag vet ännu i livet. Hennes författargärning är värd ett hederspris i sig. Jag har alltid gillat henne och hennes böcker. Hon är den nordiska författare som kommit närmast Barbara Carland enligt min mening.

"Sagan om Isfolket" är feelgood-läsning för hela slanten. Det är inte böcker som ska analyseras och penetreras. Det är böcker som ska läsas för just det de är. Och jag läser helst böcker för att bli underhållen, inte för att jag ska dissekera sönder dem eller skryta med någon flådig utredning kring varför författaren skrev si eller så.


Oftast är det min egen upplevelse som betyder något. Istället för att såga en författare vid ankelknölarna bruka jag tänka att det finns säkert någon därute som gillar det här.
Littertur som på riktigt allvar är dålig har en tendens att självsanera sig utan hjälp av övernitiska recensenter. 
Jag menar också att alla har rätt att tycka, men ingen har rätten att skriva någon på näsan om vad som är god eller dålig litteratur.

I ett svagt ögonblick har jag lovat att läsa 10 Barbara Cartland i en personlig utmaning. Till detta lägger jag då en omläsning av "Sagan om Isfolket". Men jag kommer att ta god tid på mig. Skulle kunna rama in dessa båda "långkok" med året 2014.

Relaterade inlägg:

• Margit Sandemo, ett unikum
• Barbara Cartland i mina drömmar

LitteraturMagazinet blogg om Sagan om Isfolket.

Margit Sandemo, ett unikum.

Vem har inte i sin ungdom läst något av Margit Sandemo? "Sagan om Isfolket" var en bestseller av stora mått. Men jag minns så väl alla nedlåtande kommentarer, särskilt från Sandemos egen generation. Och visst kan man klassa hennes böcker som sagor för tonåringar. Men det var spännande sagor och många var vi som samlade dessa pocketböcker i långa rader i bokhyllorna. Idag har jag inte en endaste bok kvar och det är jag lite ledsen för. Det var inte bara böckerna som sålde utan även diverse tillbehör som exempelvis alrunan i form av ett hängsmycke. Den fanns att få både i guld och i silver.

Margit Sandemo började skriva i 40-årsåldern och under en period av 19 år hann med att ge ut inte mindre än 105 böcker. Imponerande! Jag tycker att det är imponerande eftersom hennes böcker hade något som fängslade så pass att så många köpte och läste dem. Det fanns en tid då hon var bannlyst på de svenska biblioteken. Kanske är det så än idag. Hon var inte heller rumsren på ett äldreboende på den västgötska landsbygden. En kvinna i personalen där köpte massor av Sandemos böcker på loppisar på uppdrag av de boende. En service som den lokala bibliotekarien inte tänkte tillhandahålla.
I den aktningsvärda åldern av 86 år har Margit Sandemo kommit ut med sin självbiografi "Livsglädje", i vilken alla vi hennes fans kan få lära känna henne riktigt ordentligt. I mina ögon är hon en grand old lady med en fantastisk författargärning bakom sig. Det handlar inte om att bli recensenternas guldkalv utan det handlar om att fånga miljontals läsare. Och det har Margit Sandemo lyckats med!