En makalös kontrast!

Vägen består av två hjulspår och den går brant uppför. Den gamla odlingslandskapet bjuder generöst på sin prakt. Ängsmark, stenrösen och blommande körsbärsträd. Utsikten är hänförande! Tänk att just här har människor rört sig i 500 år, kanske 700 år eller vem vet om det inte stod någon just här och beundrade utsikten för 1000 år sedan. Tanken svindlar.

 Vireda socken i Smäland.

Sedan går det nerför en bit och så tar det stopp. Här står redan två bilar parkerade, långt ute i ingenstans. När jag öppnar bildörren hör jag koltrasten sjunga och på avstånd två röster. Jag följer det mänskliga ljudet och hamnar mitt i ett hus eller snarare det som en gång varit ett hus. Här jobbar arkeologerna Anna och Ådel. Projektet är helt vansinnigt intressant och spännande. Om Bollarp sjätte säsongen finns det mycket att läsa på Arkeologi i Jönköpings län.

Rester av en eldstad.

Jag har under flera år följt utgrävningarna i Bollarp, Vireda socken i Småland. Idag tittade jag närmare på det boningshus som förmodligen har anor i det avlägsna 1300-talet. Här gick en gång kyrkvägen och säkert var det liv och rörelse. Idag öde och otillgängligt. Den tidigare utgrävda 1500-tals gård har gått att knyta till tre generationer namngivna personer. Mer om detta finns att läsa här.

Utjorden Bollarp.

Medan jag står mitt uppe i denna historiska upplevelse kommer 2000-talet till mig utan att jag kan värja mig. På håll, men tillräckligt nära för att överrösta koltrasten, hör jag en truddilutt. Hemglassbilen! Verkligheten knackar på dörren.

Gustav Vasa och Nils Dacke

Jag är mitt uppe i omläsningen av hela "Min är hämnden". Det innebär att jag många av dygnets timmar befinner mig på 1500-talet. En omtumlande tid då en del av dagens Sverige låg i sin vagga. Gustav Vasa dirigerade om landets rikedomar och frihetskämpar som Nils Dacke spred skräck eller hopp, beroende på från vilken horisont man såg det.
Medan jag jobbar med skönlitterära texter som utspelar sig i en annan tid är det viktigt för mig att hämta inspiration och känsla för de livsvillkor som då var. Så här års är det inte lika inbjudande att resa runt i verkligheten. Men då har jag en gigantisk bildbank att ösa ur.

Utgrävningar i Bollarp, Vireda socken.

Idag kommer jag att gotta mig med foton från utgrävningarna av en 1500-tals gård. Den ligger i Småland, men dock inte i trakterna kring Loftahammar, men ändå så nära att det säkert finns fler gemensamma nämnare än icke gemensamma. Mer om dessa utgrävningar finns att läsa här.
Jag brukar också tillbringa dagar och åter dagar på ställen som exempelvis Skara Fornby. Här finns många fina miljöer att drömma sig tillbaka till. Dock måste jag vara medveten om att mycket är tillrättalagt. Det är lite det som är grejen, vi kan aldrig riktigt veta hur det var.

Vy från Skara Fornby.

Skönlitterära verk är fiktion. Det är sagans värld som gäller, men med stråk av sanning. Där kan finnas miljöer och personer som varit verkliga sida vid sida med dito uppdiktade. Spänning uppstår i gränslandet mellan verklighet och fiktion. När ingen riktigt längre vet vad som är vad då har skaparen, i det här fallet författaren nått sitt mål. Konsten att få allt att flyta ihop kräver gedigna historiska kunskaper och en livlig fantasi, väl blandat med ett gott språköra och känsla för det skrivna ordet.
Jag har världens roligaste arbete.