Annandag Påsk hos Ewa K

Lugnet har lägrat sig och jag njuter av tystnaden. Jag älskar att träffa släkt och vänner och att ha barnbarnen omkring mig, men jag har också ett stort behov av att vara för mig själv emellanåt. De tysta hål som jag skapar åt mig behövs för balansen, utan balans blir det inga böcker.

Häromdagen fick jag en fråga: Hur kan du som författare fortsätta att vara bokbloggare? Först förstod jag inte frågan alls. Vad då, tyckte jag, det ena utesluter väl inte det andra. Men dina vänner bland bokbloggarna kanske recenerar dina böcker? envisades frågeställaren.

Jo, självklart gör de det. Jag läser alla recensioner jag stöter på. Om du får en dålig recension, då? Jaha, recensioner är förstås olika och en del tycker si och andra så. När jag recenserade böcker tyckte jag också både si och så. Och tycker om böcker gör jag fortfarande. Det är det som är meningen med recensioner och jag läser gärna vad andra tycker om mina böcker. Jag suger åt mig av berömmet och funderar över det andra. Ärligt så lär jag mig mer av konstruktiv kritik än av beröm.

Vi är alla olika och vi är många som rockar sockorna årets alla dagar.